Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Svensk-Amerikanernas val av boningsplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
möjligheter. Folket ägde samma arbetsförmåga och förnöjsamma
sinne i Sverige. Men möjligheterna att göra sig dessa egenskaper
till godo saknades.
Till den bördiga Red Riverdalen i nordvästra Minnesota
inflyttade svenskarna i stort antal i början av 1880-talet. 1879 hade
tvä svenskar, kaptenerna Hans Eustrom och Jolin Vanstroin, vilka
deltagit i inbördeskriget, blivit valda till statsämbetsmän i det
nybildade Kittson county, den ene som auditör och den andre som
sheriff, ocli 1878 hade svenskarna John Nelson och A. Holmberg
innehaft platser som förmän vid den då under byggnad varande
järnvägen till Winnipeg i Kanada. Bröderna Erik och Ole Nordlund
från Härjedalen hade samma år tagit regeringsjord invid staden
Hallock. Men den egentliga svenska invandringen vidtog först efter
det järnvågsbolaget 1881 börjat genom sin landkommissarie, svensken
A. E. Johnson (sedermera vida bekant som kolonisatör ocli
ångbåtsagent) annonsera sina landsträckor. Före 1882 års slut var all
regeringsjord tagen i besittning till elt avstånd av 10 mil från järnvägen.
Svenskarna voro nästan alla medellösa, men enligt vad handlanden
A. Lindegård i Hallock meddelat, slod en irländsk farmare vid n-imn
Robert Thompson dem till tjänst med mjölkkor, som ban sålde till
dem på kredit, även då betalningsutsikterna voro skäligen klena,
varjämte det nästan alllid fanns tillfälle för dem alt få arbete på
en av två bröder Kelso, likaledes irländare, ägd jättefarm. ]J c hade
1878 köpt för billigt pris etl slort område och hade i början av
1880-talet omkring 3,000 acres 2.100 tunnland under odling samt
skördade sin gröda medelst ett tiotal självbindande skördemaskiner.
De ägde även en stor sträcka av ouppodlad jord. På deras farm
fanns följaktligen mycket att göra, och de ville icke gärna anställa
andra arbetare än skandinaver. »Nästan varenda skandinavisk
farmare öster om Hallock>, skriver Lindegård, »har fått sin start på
Kelsofarmen, där de vanligen arbetade några år, tills de hade en
samlad penning, varmed de köpte sig en jordbit, och ofta hade deras
hustrur sitt första arbete på samma farm.» Nybyggarlivets
besvärligheter veko snart för lyckligare förhållanden. Jorden gav rika
grödor av vete, korn, havre och potatis. Oxar begagnades allmänt
till långt fram på 1890-talet. »En gång på hösten 1889, kort efter
det jag flyttat hit», berättar Lindegård, »mötte jag en man, körande
ett par väldiga oxar. llan själv var ovanligt stor och välfödd samt
därtill riktigt fint klädd, något som då var mindre vanligt bland
farmarna. Dessutom hade han något visst i sin hållning, liksom om ban
varit en brukspatron från Sverige. På min fråga vem han var svarade
lian ’Jag är Malts N. från Sveg, f. d. skräddare och lanthandlande
och en som förr i tiden ej var mors minsta gris hemma i Sverige.’
N. lever ännu och är en gammal man, men nu sitter lian välbärgad
och kör elt par duktiga hästar, när han skall till staden. Och så är
det även med de andra. Där för en 20 år sedan endast fanns släta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
