- Project Runeberg -  Svensk-amerikanska folket i helg och söcken /
98

(1917) [MARC] [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det kyrkliga livet och skolverksamheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

hamnarna, svarade ärkebiskop Sundberg, alt »styrelsen, som livligt
bchjärtar vikten av ifrågavarande sak, dock funnit berörda anhållan,
enär en sådan verksamhet ligger utom styrelsens uppgift, som
är evangelii spridning bland icke kristna folk, icke kunna bifallas .

Emellertid fick Hasselquist med sig till Amerika ett antal
studerande, så att den stora prästbristen snart nog delvis
avhjälptes. De präster, som togo hand om missionsfälten i västern,
måste genomgå erfarenheter liknande dem, som kommit på de
första banbrytarnas lott i de äldre staterna. Det gör ett
tragikomiskt intryck alt i ett brev från en präst, som försökte
missionera bland mormonerna i l’tah, ännu så sent som 1897 finna
följande klagan: »Vi äro nog i tämligen stort behov av ett rum
till såsom studerkammare. Att alla linsets göromål, tvätt, bakning
o. s. v., försiggå, där man har sina böcker, är ju olämpligt,
men det far ju gä»; eller att i pastor P. Carlsons skildringar av sina
erfarenheter på västkusten läsa följande meddelande från staden
Marshfield i Oregon: Vid våra gudstjänster var det svårt alt finna
någon, som kunde leda sången. Den gamla svenska psalmboken,
som brukas i Finland, var den enda som fanns. En naturligen"
beskedlig yngling, som hade sill vrke ocli sin plals bakom
krogdisken, måste jag mer än en gång hämta för att leda sången.
Eller följande: »1883, dä jag var i Seattle, presenterade
hotellvärden Nils Lewis mig för en gammal sjöbuss, som hette Englund.
Denne sade: ’Det är bra, att här är kommen hit en präst, ty dä
kan jag få köpa en bok, ty jag har en hustru, som gärna vill läsa.
Men för mill del så har jag seglat på havet i 30 år och fruktar
varken Gud, djävulen eller döden.’»

En kvinna, som beklagat sig över, att hon på grund av sitl
medlemskap i en hemlig förening ej fick vara med i församlingen,
svarade, när hon tillråddes att i så fall lämna föreningen: Lämna
den! Jag lämnar den inte för tvä församlingar.» En vresig och
nyckfull svensk byggmästare i Portland, Oregon, åt vilken
uppdragils att bygga den första svenska kyrkan, lämnade i
vredesmod arbetet, för det pastor P. Carlson gjort en anmärkning om
hans godtyckliga sätt vid arbetets utförande. >Jag gick efter
honom*, berättar pastor C., »och fick honom att stanna ett par
gånger, men blott för några sekunder. Gäng på gäng bad jag honom
gå tillbaka, men fåfängt. Till sist, sedan vi gått 20 block förbi
20 kvarter, satte vi oss på en bjälke. Jad ödmjukade mig och
bad om förlåtelse gång på gäng, men det ville icke hjälpa.
Jag kan visst icke säga, att det var ell botfärdigt hjärtas ödmjukhet,
men sakens nödvändighet tvingade mig, ehuru jag visste mig
ingen orätt ha gjort honom. Omsider kunde jag förmå honom att
gå till arbetet med villkor, att jag aldrig skulle säga något mera.»
Det är nog icke vem som helst, som duger till präst under sådana
förhållanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svamfolket/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free