Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Den svensk-amerikanska pressen, litteraturen och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
personal, där i ställd tör den forne ensamme expeditören eller
bokhållaren en hel liten armé av unga damer klickar pä skrivmaskiner.
«.ich där något viktigt och högtidligt vilar över det hela. Det
är väl tidens krav, att del skall så vara, men trevligt i den gamla
goda bemärkelsen är del knappast. Detta gäller förslås blott 0111
de större tidningarna. Vid de mindre äro anordningarna något
enklare.
Bland tidningsmän såväl som bland prästerna och även inom
andra klasser finnas icke så få litterärt begåvade personer — diktare
och författare som dels i pressen, dels i bokform publicerat sina
alster. På sa vis har uppkommit, vad som i allmänhet betecknas med
uttrycket den svensk-amerikanska litteraturen. Det har av somliga
påståtts, att det ej kan bli tal om någon dylik litteratur, förrän den
generation, som vuxit upp i Amerika och fått sin bildning där.
visat, vad den kan åstadkomma. Men i så fall blir där aldrig någon
svensk-amerikansk litteratur, ty den generation, som växer upp,
deltager föga i svenska bildningssträvanden, utom möjligen på det
kyrkliga området. Svensk vitterhet i Amerika är, som Johan Person
yttrar i sin ypperliga avhandling Svensk vitterlek, på villospår,
dödsdömd, emedan språket, varav den är beroende, är statt i
bortdöende inom den jämförelsevis lilla krets, inom vilken den
kan röra sig. och dessutom sakta men säkert förvanskas hos dem.
som använda del som konstmedel . Även kyrkans män förutse
svenskans bortdöende. C. A. Swensson skrev redan för nära 20
är sedan Engelskan tränger sig på. Det kan icke hjälpas. Vi
måste se saken, sådan den är. Visserligen böra vi pä allvar
fasthålla svenskan och öva oss i densamma med all makt, men våra
barn och barnbarn näs bäst genom engelskan allaredan. Vi kunna
ickc hjälpa del. Norelius skriver i sitt historiska verk: »De
gamla äro i allmänhet genom varma känslor fästade vid
fosterlandet och dess minnen. Det svenska språket kommer nog att
uppehållas pä många ställen länge ännu. men del dröjer nog icke länge,
förrän den stora majoriteten icke mer kommer alt göra bruk därav.
Med förlusten av språket förlora dc ock, vad som är särskilt
betecknande för det svenska lynnet och karaktären.
Den enda svensk-amerikanska litteratur, som det någonsin kan bli
tal om, är följaktligen den, som på ovan antytt sätt uppkommit under
de senaste 50 ären och väl ännu kommer att utveckla sig en lid
framåt. Den är i alla fall överraskande rikhaltig och även i
kvalitativt hänseende, erkännansvärd, även om man i Sverige tycker,
att den år efterbliven, emedan den i sina yttringar mera
återspeglar cn förfluten tids ideal än det nuvarande Sveriges. Ur
amerikansk synpunkt torde dock kunna ifrågasättas, huruvida det
bör betraktas som en brisl. alt den svenska litteraturen i Amerika
icke tagit intryck av de moderna litterära strömningarna i Sverige.
De äldre svensk-amerikanska vitterlekarna, en Elmblad, Swärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
