Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Den svensk-amerikanska pressen, litteraturen och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•-’11
god belysning. Framför dorn spändes ell rep. som skulle ballu
de väntade åskådarna på nagra fots avstånd fran tavlorna, ocb
en skyll anbragtes utanför rummet. En av skolans elever anställdes
alt sitta vid dörren och sälja biljetter. Inlrädcspriset bestämdes
till 10 cents. Frampå dagen började extratågen all komma,
fullproppade med folk , berättar Birger Sandzén. l.otave och Malm
marscherade upp och ned i korridoren, väntande på att mängden
skulle komma den vägen. Hela skolan och staden sågo ut som en
myrstack, men icke en enda förirrade sig till n:r 111. Det var
som förhäxat, l.otave och Malm ledsnade på att patrullera. De
kommo upp till mig. Då och dä skickades en av oss ned för
att kunskap». Situationen var alltjämt lika hopplös. Klockan
<> gingo vi ned igen. En gammal gumma var den enda levande
varelse, som fanns i n:r lit. Hon tycktes emellertid besjälad
av det sanna, levande konstintresset, ty hon hade. för att på
nära håll taga de odödliga mästerverken i betraktande, k I i v i l
över repet, som skulle hålla massan på ti fots avstånd. Med
högra handen kände hon försiktigt på en av Lolaves symbolistiska
dukar. Vårt misshumör upplöstes i hejdlös munterhet, då vi åter
hunnit ut i korridoren. Del vart afton. Lotave stod i det längsta
utanför n:r 111 och ’såg. som den, som söker, ser’. När så bela
skaran av besökare dragit förbi mot Auditorium, för all höra
på kvällskonserten, och ingen vidare hedrat n:r 111 med sin
närvaro, då gick Lotave upp på sitt rum. Han var mäkta vred.
Senare, på kvällen hölls krigsråd pä mitt rum. Att folket med
eller mot sin vilja skulle se, vad som fanns i n:r lit. det hade
vi alldeles klart för oss. Vi beslöto att trycka lappar för att
annonsera utställningen samt att trycka dem i så riklig mängd,
att de kunde dränka bela staden. Dessutom skulle i närheten
av n r 111 placeras härolder, som med kraftiga maningsrop skulle
kalla mängden lill konstens tempel. Sagt och gjort. Nästa dag
med dess extratåg och folkskaror kom omsider, ocb den bar seger
i silt sköte. Frampå eftermiddagen hade alla människor en eller
flera av våra lappar i handen. Att kasta dem ifrån sig hjälpte
icke. Man försågs ögonblickligen av en av våra utskickade med
en ny. Antingen det nu berodde pa annonserna eller utroparna
eller en mild försyns ledning, faktum var, att strömmen råkade
vända sig mot n r 111. Hela eftermiddagen och kvällen var salen
bokstavligen packad av folk. Lotaves anlete sken klarare än min
Vintersolnedgång på väggen, lian och Malm och jag gingo omkring
och voro älskvärda och tjänstgjorde som ciceroner och
tavei-kataloger. Uppmuntran vankades också. En äldre herre, som
på väg lill California från New York råkat läsa om våra konserter
’ en tidning och gjort en avstickare till Lindsborg för att vila
ut en dag. kunde ej nog förvåna sig över att här ute på prärien
finna en riktig, liten modern konstutställning. En dam tyckte, atl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
