Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
som hell naturligt och icke fäste sig mycket vid, att han emellanåt
blev skamligt bedragen av ovärdiga föremål för hans välvilja.
En svensk, som någon tid var anställd i en klädesbutik i Seattle,
berättade, att knappast en dag förgick, ulan alt någon person
kom dit och framlämnade ett brev från Nelson lill butikens
ägare med beställning pa underkläder, röck. byxor, skjorta eller
något annat klädesplagg åt överbringaren av brevet. Och aldrig
uppgavs någon begränsning för priset. Hur mycket Nelson på
dylikt sätt bortgav varje dag till okända figurer, som hemsökte
honom med bön om hjälp, har ingen reda på, och troligen hade
han icke den minsta reda pä det själv, lian skrev ut
anvisningen eller tog upp ett mynt ur fickan ocli anlocknadc ingenting.
Sådant var hans sått.
En dag stod han och spräkade med en god vän pä gatan
utanför sin butik, då en främling kom och presenterade sig.
Efter ett kort samtal gick han, stoppande i fickan en dollar,
som ban fått av Nelson. När ban gått, småskrattade Nelson
på det för honom egna, godmodiga sädet. Vännen frågade, vad
han skrattade ät.
.Jo-. svarade Nelson, den där gynnaren tyckes tro, att jag har
elt rysligt däligt minne. Det är nämligen icke första gången han
kommit lill mig och presenterat sig med begäran all få låna en
dollar, för alt kunna resa till en viss plals. där ban fått löfte om
arbete. Än skall ban till en plats, än till en annan, och alltid fattas
det honom respengar.
Nå, men när du känner igen lymmeln, varföi’ ger du honom
pengar? frågade vännen.
Del är det lättaste sättet att bli av med honom . svarade
Nelson.
Nelson var icke benägen att klandra och häckla eller finna fel
med sina arbetare eller andra. En betecknande episod, som bevisar
delta, berättas från den tid, då lians affär ännu var så pass
outvecklad, att ban själv måste »ligga i» och knoga bela dagen. Han
och hans kompanjon hyrde då en liten lokal, och där arbetade de
båda lika hårt som någon av deras underlydande. I ett mörkt rum
bakom affärslokalen förvarades madrasser o. d., och där plägade
Nelson ibland taga sig en stunds vila efter middagen. En dag, dä
han lagt sig på en hög av madrasser för att sova en stund, stördes
han av, att någon annan kravlade sig upp på samma plats. Dä den
okände märkte, att en annan redan fanns där före honom, lade han
sig belt lugnt bredvid Nelson ocli sade skrattande: Här ligger man
förträffligt. Men finge gubben Nelson reda på. att vi hälla till här.
så fruktar jag, att det komme att bli mindre behagligt för oss.
Nelson, som av rösten genast igenkände en av sina arbetare, sade
icke elt ord. och den andre fick aldrig veta. att den han lalat till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
