Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
för att fråga efter brev från Sverige, ty han väntade pa ett litet
arv efter sin moder, men fick alltid fråga förgäves. linutredningarna
äro långsamma överallt, men i synnerhet i Sverige, och skall
någon vänta på att få en arvsangelägenhet utredd, för att
få sitt uppehälle därifrån, så hinner han svälta ihjäl många
gånger om.
Någon nöd behövde Rolén dock ej lida, ty såväl vi som
flera andra hjälpte honom, men den lilla summan från Sverige hade
kunnat göra hans sista dagar något ljusare. En dag observerade
hans granne, att Roléns dörr ej varit öppnad på ett helt dygn, varför
ban såg in genom fönstret och upptäckte, att Rolén låg död på
golvet. Enligt läkarens utsago hade ban dött av hjärtslag och
utan plågor. En kort tid efter hans död kom det så efterlängtade
brevet med en anvisning på 150 dollars. Stackars Rolén! Han
var en av de många, som urspårat. Född i ett gott och elegant
hem, hade ban småningom kommit allt längre ned i elände och
fattigdom, måhända till en god del självförvållat, men icke mindre
bittert för det, ty säkert trängde sig nog ofta den tanken på honom:
Detta är mitt närvarande tillstånd, men vad hade det möjligen
kunnat vara?»
. 1 ett svenskt samhälle på västkusten gjorde jag en gång
bekantskap med en mycket originell passagerare, en gammal nybyggare,
som ville gälla för skicklig djurläkare, fast han uppenbarligen
icke hade någon som helst insikt i farmakopéen eller i djurens
anatomi. Mr Larson, som vi kunna kalla honom, var en äldre
man, inemot 70 år gammal, men kolossalt tilltagen, fast något
böjd och illa medfaren av hårt arbete. Med den allvarsammaste
uppsyn kunde ban berätta de största orimligheter under åhörarnas
oavbrutna fnissande och skratt, och ingenting beredde honom större
njutning än att tala om sina hästar, kor, ägor o. s. v., vilket, allt enligt
hans egna försäkringar var oöverträffligt ocli ojämförligt. l’å ett
eller annat sätt hade ban fått många att tro, att han ägde
överlägsna kunskaper i djurskötsel och var en stor hästkännare m. m.,
och ban förstod att medelst en egen sorts blinkningar och rörelser
med ansiktsmusklerna giva sig ett utseende av djup visdom, när
helst någon vädjade till honom i berörda frågor. Hur det egentligen
var bevänt med hans insikter, röjde han oförsiktigt en gång, då
efter en eldsvåda i ett apotek han plockade upp en hop delvis
fördärvade medicinflaskor ocli med ett förnumstigt småleende
anmärkte: »Tänk, vad liär skall bli mycken rar komcdicin av allt
dettal» Vad flaskorna innehöllo, fäste han sig mindre vid ån
vid det stora antalet och omväxlingen av ingredienser, som han hår
fick för intet och kunde röra ihop efter behag, när ban komme hem
med skatten. Jag frågade honom en dag, om han kunde säga, vad
som fattades min bäst, vilken sedan någon tid tillbaka saknat matlust
och krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
