Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ett stilenligt slut pa en àvcntyrsfylld levnad. Freediug
var en gladlynt, liberal och vänsäll personlighet, svensksinnad
och trofast, lian var en god berättare och hade sinne för skämt.
Bland andra Alaskahistorier, som han plägade förtälja, var
en rätt lustig, som handlade om ett par av deltagarna i den
förut omnämnda svenska expeditionen lill Alaska i slutet av
1890-talel. En annan Alaskafarare försäkrar att den aldrig inträffat,
utan är dikt alltigenom. Freeding påstod, att den var sann.
Aldén uppdiktad av Freeding eller någon annan, så är den i alla
fall välgjord och ingalunda osannolik. Som en skämtsam avslutning
på de delvis sorgliga Alaskaepisoderna kan den förtjäna att
upprepas här. Enligt Freedings påstående hade två Stockholrasherrar
ur den nämnda expeditionen, vilka vi vilja kalla Bengtson och
Enslam. kommit i besittning av en liten egendom, som antogs
innehålla guld, och hade grävt ocli hackat i marken, tills de
konunil ned till den s. k. bed röck eller urklippan, utan all
ha funnit något guld. Med tillhjälp av en vinsch liade de vevat
upp jorden. Repet, vari ämbaret hängde, var draget genom ett
hål i vinschaxeln och fästat med en knut. En dag, då det var
Bengtsons tur att stanna i de bägge guldsökarnas stuga och
ombesörja matlagningen, vartill förnämligast hörde att baka bullar,
och Enstam åtagit sig alt närmare undersöka bottnen av
gruvhålet, råkade knuten glida genom hålet i vinschaxeln med påföljd
att Enstam damp ned på bottnen, ett avstånd frän jordytan
av 45 fot. När Bengtson blev färdig med sin bakning, lunkade
ban i väg till gruvan, för all hjälpa kamraten eller åtminstone
se efter, vad ban uträttat under tiden. Då intet tecken till liv
förspordes, lutade ban sig över brädden och ropade ell vänligt
llallå!»
Hallå i -! svarades ilsket från hålans botlen. Tycker
du inle, atl tillställningen är nog magnifik! Här ligger jag med
båda benen avbrutna, oförmögen att röra mig.
»Jag kunde väl inte veta, att du ramlat ner i gruvan . mente
Bengtson fogligt.
Ivan du säga mig», hördes rösten från gruvan, under vilken
tidsperiod du vetat något? Del var väl åtminstone inte under den
nuvarande inkarnationen? Var har du varit?
»Hemma.»
»Vad har du gjort hemma?»
»Bakat.»
»Vad har du bakat för något?»
»Bullar.»
»Kunde du inte låtit de där bullarna vänta, lills jag hunnit
komma hem i afton? Gå nu, ditt fä, och fä tag i någon
förståndig människa, som kan hjälpa mig upp ur det här hålet.
Härmed avstannade samtalet. Bengtson begav sig i väg till
25. - Skarsledt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
