Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421)
uppgjorde vi en plan att rädda var vän undan tyskens klor. vilken
också lyckades förträffligt. Vi följde ined honom upp på hans
rum, där han hade en koffert med diverse klädespersedlar och
en nattsäck. Asplund förklarade, att han gärna ville lämna kofferten
i värdens väld, om han bara kunde fa med sig nattsäcken och de
viktigaste av kläderna och småsakerna i kofferten.
Elmblad och jag klädde pa oss en del av de förra, .lag
hade tre västar på mig, när vi gingo u|. och Etalblad hade två
rockar. 1 fickorna hade vi stoppat en del småsaker, böcker
och annal. Somligt stoppade vi i nattsäcken, vilken Kimblad
log i ena handen, när vi promenerade lil ur rummel. Vi gingo
nedför trappan och helt ogenerat fram till krogdisken och logo
oss ett glas öl, varefter vi tågade ut pa gatan och försvunno,
utan att någon anal oråd. Senare pä kvällen träffade vi Asplund
på en plats, där vi stämt möte med honom, lian hade skaffat
sig en säck och däri stoppat något av koffertens innehåll saml
lyckats praktisera sig ut därmed oantastad. Vi stoppade västar,
rockar och alltihop i nattsäcken, följde Asplund lill lägel och
sågo honom fara i väg mol Minneapolis med sina tillbehör.
l)cn andra gången jag var med om en liknande
överlistnings-historia gick det icke fullt så lätt. Det var i en liten stad på
västkusten, där jag inkassera! prenumerationsmedel och fåll några
nya prenumeranter at tidningen Vestkusten i San Francisco.
Stadens rikaste svensk, en handlande, som vi vilja kalla Johnson, en
karl på en 20- 30,000 dollars, hade varit omöjlig alt övertala. Alla
människor hade också sagt mig att han var sä ohyggligt snål, alt
ban aldrig betalade ut en cenl för något, som ej var oundgängligen
nödvändigt. Att han skulle kunna förmås all prenumerera pä en
svensk tidning, ansågs otänkbart. Händelsevis befann sig samtidigt
på platsen en vän lill mig, göteborgaren Albert Backman, som var
handelsresande lill yrket och liadc namn om sig som en
över-dängare i att förvärva kunder. Då jag omtalade mitt äventyr för
honom, bad ban alt få försöka sin lycka bos Titulus Johnson. Vi|ke|
jag med nöje beviljade. Då jag nästa gång råkade Backman, hade
ban varit bos Johnson, men ej haft större framgång än jag. ehuru
ban sökt vinna honom genom att bjuda honom på öl.
Ville han dricka det? frågade jag. Xagon sade mig. atl
ban är nykterist.
Hans nyktcrism beror i s.i fall endast på snålhet . svarade
Hackman. Han nekade visserligen i början all dricka och påstod sig
inte ha smakat något starkt pa åratal. Men ban gav med sig. Du
skulle bara sell honom sedan. På en kort stund tömde ban sex glas,
för vilka jag naturligtvis betalade. Han började bli dyr. tyckte jag,
ty jag betvivlar inte. all ban skulle tömt sex glas till. om jag blott
velat hålla på och betala. Själv bjöd ban aldrig, och tidningen
ville han inte höra talas om. Del enda. som tycktes intressera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
