Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det väldiga chicago.
Och så bereddes en ny öfverraskning. Det var slut med
hotell-lifvet. Doktor L. G. Abraharason, pastor i svenska
Salerusför-samlingen "på sydsidan" (Chicago äger en rik svensk terminologi,
som verkar hemtrefnad) upplät gästfritt sitt hem åt främlingen,
som icke alls mer kände sig som sådan.
* *
*
Aprilkvällens skuggor sänka sig öfver min första Chicago-dag’
Intrycken från den samma äro allt för lifliga, för att sömnen skall
kunna förjaga dem.
A, vi veta det väl, hvem det var, som drog ut öfver dessa slätter,
när ännu död och faror bodde där. Vi veta det väl: I kommen hit
fattiga, sökande. Det är ännu icke en mansålder sedan. Och nu!
— Veteranerna med nybyggartidens faror i minnet sitta ännu kvar
bland de lefvande i en stad, som nu är en af världens största, men
yngre än en människas ålder. Kring banbrytarna växer ett nytt
släkte upp, söner af hjältar, medvetna om sin styrka, men icke
öfvermodiga som uppkomlingar, utan vänsälla och gifmild a som
höf-dingars ättlingar.
Å, vi veta det väl, det var Sveriges fattiga söner, som drogo ut
öfver dessa slätter, röjde land, byggde stad.
Dödströtta, med själen fylld af vemodiga tankar, förhoppningar
utan jämvikt kommo vi hit efter en vandring genom länder och
städer, där vi mött dem, svenskarna, sig städse lika, starka,
arbetsamma, tålsamma, men vandringen genom deras bygder hade
hittills oftast liknat en ridt genom de led, som ännu ligga i kulregnet,
med trumpen trotsighet härdande ut, som tappra män kämpa, när
segern är oviss. Men här, här i Chicago ljödo oss genast
segersignalerna jublande till mötes!
Det kännes varmt om pannan. En längtan att gråtande af glädje
kasta oss i deras famn kommer öfver oss med makt. Vi kunna icke
hjälpa det: svenskheten har blifvit en del äfven af vårt individuella
lif. Dess seger, dess bevisande af sin mandom, som vi känt endast
i sagorna och som vi trott förblödd för alltid på Pultavas stepper:
— se! den står på en gång lefvande, väldig, segrande inför oss.
Alla de som vi mött i dag, de voro män i det ordets rätta
mening, det var ingen fråga om det! Intet öfversitteri, intet kryperi.
inga ämbetsmanna-miner, intet Stockholrns-grilljanns-pjunk. Män
voro de alla, typiska för landsmännen där borta.
9i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:56:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svammateri/0099.html
