Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i brittiska nordamerika.
|ag kunde ej annat än med vemod tänka på våra vidlyftiga
folktomma ödemarker där hemma i Sverige . . . Hvarför göra vi icke
som kanadenserna? Hvarför? Hvarför? Jag tänkte på
"understöd åt det mindre jordbruket", där man vid ett bekant tillfälle fick
bevittna, huru en småbonde i understöd erhöll 300 kronor, hvaraf i
besiktningskostnader, dagtraktamenten och syningar afgingo 165
kronor åt ämbetsmännen!—Jag tänkte med harm och sorg på mina
medpassagerare öfver Atlanten, som drifvits från hem och härd
uppe i det vida Västerbotten.
En liten berättelse härom må kanske vara på sin plats.
Fordom var det tillåtet för nybyggare att utse sig jord i
Norrland och Lappland.
Ända till 1872 kunde
en man utse sig ett
hemman på kronans
område samt efter
anmälan
fålandshöf-dingeämbetets resolution därpå. Han
blef härigenom en
sorts
kronoarrenda-tor, men hans
arrende gick med
"bördsrätt" öfver till hans
äldste son. Sitt
arrende kunde han då
för billigt pris få omfördt från "krono" till "skatte" samt kom då
i full äganderätt till detsamma.-
År 1872 började den så kallade afvittringen, en
landtmäteri-åtgärd, hvarigenom den af nybyggarna sålunda upptagna jorden
skildes från den staten ännu tillhöriga. Förhållandet var nu det,
att nybyggarna slagit sig ned bredvid hvarandra, så att inägorna
lågo lott om lott, under det deras vidsträckta skogsmarker i miltals
utsträckning omgåfvo gårdarna. Behjärtade män, t. ex. jägmästare
R. von Hedenberg i Lycksele, uppmanade nu bönderna, att de vid
afvittringen skulle afsätta en gemensam skogslott för kommunens
behof samt nöja sig med mindre skog för hvar och en gård särskildt.
Nej, hvar och en ville ha sig tilldeladt så mycket som möjligt i
enskild lott. Endast ett par socknar, däribland Orsa i Dalarne, lydde
455
Ett öde, men vackert, tand.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
