Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i brittiska nordamerika.
Slätter i Assintboia.
Det är land, som af
spekulanter
uppköpts och af dem
"hålles", i väntan på
att det skall stiga i
värde.
Klockan två på
natten anlände vi
till byn Whitewood,
där vi togo in på
hotell Woodbine.
Det var mörkt, och
folk lyste oss med
lykta. En dansk, fet
och humoristisk, hade slutit sig till vårt sällskap. Höststormen for
kall och tjutande öfver slätterna. Af fruktan för "bed bugs" vågade
vi ej anförtro oss åt hotellets sängar, utan satte oss i skänkrummet.
Temperaturen var en smula sibirisk, eller kanske kände jag det så,
emedan jag nyss legat sjuk. Men dansken tyckte så med. lian
försökte göra upp eld i en blecklåda, som tjänstgjorde som kamin.
"Seså, nu fik jeg de at brinne." Vi gå på jakt efter ved och stoppa
allt vi finna i blecklådan. Dansken, när elden tar sig: "Hvis vi nu
kun havde en Dör, saa kunde vi maaske rædde voret T.iv."
Motellet saknade
nämligen dörr.
Emellertid somnade vi på
golfvet kring vår
vakteld, och
stoikerna fingo rätt: elden
är lifsprincipen i
universum, vi äro alla
modifikationer däraf.
Framåt morgonen
väcktes vi af en figur,
som, viftande med
armarna och talande
ett barbariskt af oss
okändt tungomål,
trängde sig fram till
Dystra sandkullar norr om QuWppelle-ttoden,
Asslnibola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
