Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Förhållandet prästerna emellan präglas af en yttre
broderlighet, genom hvilken dock en småaktig afundsjuka stundom
lyser fram — det vor.e ju egendomliga svenskar, som ej vore
afundsjuka — förnämligast i de större städerna. Det är inga
vackra blad i Augustana-synodens historia, de, som handla
om de små storstadsförsamlingarnas kamp mot de gamla och
stora. Intriger äro ej heller alldeles okända företeelser bland
Augustana-prästerna, fast de själfva anse och kalla dem för
"kyrkopolitik". Den förut omnämnda kårandan har gjort,
att prästerna anse prästämbetet som ett kompetensbevis för
all befattning inom synoden. Till ledare för skolor och
anstalter samt för öfrigt alla möjliga företag inom synoden
föredraga prästerna en präst framför en lekman. Äfven om
denne sistnämnde är fullt kvalificerad för sysslan, uppväger
icke detta i prästernas ögon prästämbetet. Och detta fastän
prästbristen är stor och församlingar stå vakanta öfverallt.
Denna "prästernas solidaritetskänsla" har kommit många
dugliga lekmän inom synoden att svalna i sina känslor för
synodens yttre, administrativa arbete.
Af sin församling är Augustana-prästen omtyckt. Mycket
beror detta på att prästen i de allra flesta fall utgått ur
folkets led och själf lefvat sina församlingsmedlemmars lif och
därför kan sätta sig bättre in i farmarens och den enkle
arbetarens åsikter och förhoppningar än den, som genom börd och
uppfostran står främmande för detta tankelif.
Församlingsmedlemmarna se i sin pastor en af sina egna och omfatta
honom med förtroende och tillgifvenhet.
Augustana-prästen och den svensk-amerikanske reformerte
prästen hafva af rent naturliga orsaker intet gemensamt, och
de söka ej heller hvarandras sällskap. Den förre synes
numera så mycket som möjligt ignorera de reformerta
kyrkornas svenska mission, något som är vida bättre än att som
förr sätta i gång teologiska disputationer. Den svensk-ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
