Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
möteslokalen eller i hemmet. Att deltaga i detta slags
hyll-ningar har så småningom öfvergått från att vara en
hyllningsgärd till en skyldighet. Festföremålet får en present, en hop
tal hållas, medhafda förfriskningar serveras och så få de nnga
en svängom. Efter mer glam än nöje sker uppbrott fram på
småtimmarna, och så har man haft roligt — efter sedvanligt
program.
Kyrkoförsamlingarna förakta visst icke sällskapslifvet,
snarare uppmuntra rle det för att bjuda ungdomen förädlande
förströelse och skydda dem för frestelserna på krogen och i
danssalongerna. Den enformighet och det skyldighetstryck,
som vidlåder föreningarnas nöjeslif, gå nog igen i de kyrkliga
festerna, hvilkas hufvudingredienser äro sång, musik,
deklamation och tal samt servering af kaffe eller glace.
Då föreningarna och kyrkorna tagit hand om nöjes- och
sällskapslifvet, finner man bland svensk-amerikanerna föga
af det sällskapslif familjer emellan, som är så utveckladt i
Sverige. Bjudningar i hemmen äro sällsynta, och de äkta
svenska julkalasen äro här en saga blott. Det ser ut, som
man hade svårt att kunna roa sig ensam eller i familjekretsen.
Därför stå här besök i bibliotek och muséer icke i någon hög
kurs, familjeutflykter i det gröna eller fotvandringar
förekomma sällan, men väl förenings- och kyrkopicknicker med
kommittéer och tal efter gängse fason.
Tillfredsställer detta nöjeslif våra landsmän? Helt visst
icke, ty man hör dem så ofta klaga öfver att man här icke
kan ha så verkligt roligt som i Sverige. Det är amerikanskt
nöjeslif, svensk-amerikanerna antagit, och amerikanerna
begripa sig inte på konsten att roa sig.
När man börjar närmare undersöka de kulturströmningar,
som gå fram genom Svensk-Amerika, finner man snart, att
dessa icke äro någon "stark ström med egna vågor", som går
genom hafvet, utan i verkligheten ingenting annat än vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
