Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
om arbetet och jakten efter penningar här aldrig släppte tag.
"Här får man aldrig roa sig som i Sverige", är ett ofta
förekommande uttryck bland svensk-amerikanerna.
De skarpa och långvariga motsatserna i Sverige mellan ljus
och mörker, mellan ständig sommardag och en vinternatt,
som ej synes vilja taga slut, ödslig ensamhet borta i
obygderna m. m. hafva hindrat svenskens lif att flyta fram i en
harmonisk ström med vågryggar och vågdalar i jämn
oafbruten följd, med arbete och hvila i bestämd, rent af rytmisk
växling, hvarunder dagens arbete bjuder samma
vederkvickelse som nattens hvila. Harmonien i svenskens lif är
söndersliten. Den tvungna sysslolösheten ute på landsbygden
de långa vinterkvällarna och det rent öfvermänskliga slitet
de korta, ljusa sommarmånaderna hafva satt sin prägel på
svenskens sätt att vilja arbeta. Han kan arbeta som en slaf
och samla alla sina krafter till en jätteansträngning, men så
vill han ta igen sig. Hur ofta hör man ej svensk-amerikanen
tala om att "ta en dag af".
Det är således icke mödorna och ansträngningarna
svenskamerikanen är rädd för, icke arbetet själft, utan arbetets
enformighet, som han kallar det. Detta "enformiga" arbete,
eller för att begagna det rätta uttrycket, detta regelbundna
arbete tycker amerikanen däremot om, ty han har funnit det
vara ett medel till uppkomst i världen. I Sverige har i
allmänhet regelbundet kroppsarbete endast skänkt det dagliga
brödet och ibland knappt det, och därför kallar svensken det
knog. Han kan ej som amerikanen gå upp med hela sin själ
i det. Det faller aldrig en svensk-amerikan in att vara stolt
öfver sitt yrke som hans engelske och tyske arbetskamrat.
Snarare hör man svensk-amerikanen klaga öfver, att just
hans yrke är det sämsta.
Det finnes dock ett slag af arbete, som svensk-amerikanen
skänker sin kärlek och hvilket bereder honom verklig tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
