Du stolta stad, som spejar över hav
mot västerled och tänker än med oro
på dessa skaror, som från Sverge foro,
dem en gång själv du hitåt sände av!
För dig vi äro än, som då vi voro.
Dig ej förgäter den, som var din gäst,
och när, då nu dig våren blomstersirar,
du lycklig din trehundraårsdag firar,
låt oss få taga del uti din fest!
Tag mot den lilla minneskrans jag virar!
Ej havet skiljer oss. Från strand till strand
det är ett vattrat blått och starkt föreningsband.

Att se vårt gamla fosterland betryggas
var syftet hos vår siste vasakung,
när han stod kyllerklädd och stor och tung
och gav befallning: "Här en stad skall byggas",
på västerstranden, täckt av blommig ljung.
Kustborna hörde gärna på det örat;
helt snart för Göteborg de grunden lagt.
Nu står den där i storhet och i prakt.