Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henric Schartau (Radioföredrag i Åbo 9/2 1932)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
När man lyssnar till en modern predikan, så händer
det ofta nog, att man inte hunnit ut ur kyrkan, förrän
man glömt alltsammans. Så ytlig och lösligt
hopkommen är mycken nutida förkunnelse. Annat var det
med Schartaus predikningar. I två rader kunde dessa
ibland innehålla mera av "sanning och andlig
erfarenhet än andra prästers hela predikningar". "Hans tal
hade också", skriver hans förste biograf, "en
översvin-nelig kraft med sig, så att även de, som första gången
hörde honom..., ej sällan för sig själva måste medgiva,
att det var sanning, som predikades." Hans röst var icke
välljudande — "men här talade den livliga åtbörden, som
även under den högsta extas ej urartade till teatraliskt
spegelfäkteri — här predikade det klara ögat, som rätt
ofta flammade av både snillets och ett högre himmelskt
ljus, och när ban på predikstolen mången gång tillslöt
sina ögon, under det djupsinniga lärdomar utgingo från
hans läppar, så stod han där som en siare från fordom,
vilken så mycket klarare med själens öga blickade in
i Guds fördolda rådkammare. Man såg, huru han levde
i sitt ämne, huru han brann för den sak han förde".
Den deklamatoriska vältaligheten var icke hans sak.
För Tegnér och de med honom likasinnade
"härbergis-terna" i 1810- och 20-talens Lund voro Schartaus ord
"ett mörkt tal". "Men de som förstodo att bedöma
andliga saker andligen..., de som ville inhämta kunskap om
det inre kristliga livets födelse, utveckling,
uppblomstring, ej efter det döda systemet i läroböckerna, utan efter
den levande erfarenheten i Guds andes skola —- för dem
var där ljus, rikedom, själsnäring i Schartaus föredrag,
och de tröttnade ej att höra honom timmen ut.
Bonddrängen såväl som professorn gjorde sina anteckningar
och lämnade templet ’av Guds helga gåvor glade’." För
känslan hade Schartau inte mycket förtroende. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
