Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henric Schartau (Radioföredrag i Åbo 9/2 1932)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
mad religiös pedagogik. I predikan och själavård skall
prästen som den sakkunnige läraren eller läkaren
hjälpa de saligheitssökande människorna till rätta, så att
de undan för undan kunna kontrollera sin egen
utveckling genom de olika stadierna på det inre livets väg.
Ofantligt mycket hänger här på den rätta diagnosen och
den rätta ordinationen. Den minsta lilla felaktighet kan
leda själen in på villovägar. Därför måste prästen vara
en andligen pånyttfödd människa, en människa med
grundlig insikt i bibelordet men också med personlig
erfarenhet av frälsningens gåvor och krav.
Av klumpiga eftersägare utan Schartaus religiösa och
psykologiska klarsyn har denna "nådesordning" ofta
förgrovats till ett schema, som fått en generell
tillämpning utan urskillning och nyanser. För Schartau själv
däremot var den aldrig en schablonmässig tvångströja
utan ett smidigt hjälpmedel i den individualiserande och
till andlig vakenhet stimulerande själavårdens tjänst.
Därom vittna inte minst de bortåt 90 "Brev i andliga
ämnen", vilka publicerades några år efter hans död och
med rätta betecknats som en av de värdefullaste
klenoderna i svenska kyrkans andliga litteratur (Carl S.
Lindblad i den 1925 med utförlig kommentar utgivna
upplagan av breven). Därför kunde även en så
maliciös och i det kyrkliga frisinnad observatör som den
1863 avlidne prosten och skriftställaren P. G. Ahnfelt
ge Schartaus själasörjaregärning ett mycket högt
vitsord. "Blott några få gånger vände jag mig till honom
personligen", skriver Ahnfelt i sina "Studentminnen",
men "då mottog mig den apostoliske mannen som en
andelig fader, och det var verkliga högtidsstunder jag
tillbragte hos honom. Hans inre kammare var en
riktig helgedom, ett sanktuarium, dit man ej ingick utan
beredelse genom bön. Knäböjande personer lågo här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
