Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Lorenz Sellergren (Radioföredrag i Åbo 16/2 1932)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
föddes Peter Lorenz den 9 april 1768. Redan vid 7 års
ålder förlorade han sin moder, och 8 år senare dog även
fadern. Då Peter Lorenz efter väl fullbordade
skolstudier 1788 begav sig till Lund för att läsa till präst,
var han sålunda föräldralös och måste även i det
ekonomiska reda sig på egen hand. För att kunna
uppehålla sig vid universitetet måste han därför i likhet
med så många andra av den tidens medellösa studenter
gång efter annan skaffa sig tillfälliga konditioner som
informator eller predikobiträde.
En av dessa konditioner fick ban hos den vittre
prosten Frosten Svanander i Hyby, som under de långa
vinterkvällarna fann sin förnöjelse i att ge den begåvade
informatorn en både teoretisk och praktisk kurs i
vältalighetens svåra konst. I själva verket förvärvade
Sellergren redan nu en förbluffande färdighet att utan
koncept och så gott som utan förberedelse hålla en
formfulländad predikan över vilket ämne som helst.
Tillsvidare var det blott fråga om rena vältalighetsprov.
Någon djupare religiositet finner man icke hos
Sellergren vid denna tid. Ingen akademisk lärare har, så vitt
känt är, övat något mera djupgående inflytande på
honom. Oberörd tycks den känslosamme och estetiskt
lagde ynglingen också ha stått inför Henric Schartau,
som ju dock ända sedan 1785 var verksam som
komminister vid domkyrkan i Lund. Det var andra personer
och andra intressen, som vid denna tid fängslade hans
lyriska och lättrörda sinne. Det var de litterära
kotterierna, där man skämtade och raljerade kring vin och
kvinnor, som lockade honom. Där fann han utlopp
för sin poetiska åder, och där visste man att uppskatta
hans till allt större virtuositet uppdrivna
improvisatori-ska gåva. Ingen kunde som han omsätta stundens
ingivelser i oratoriska fyrverkerier, vilka gåvo glans åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
