Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Lorenz Sellergren (Radioföredrag i Åbo 16/2 1932)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
korliga ting gå så långt vi vilja och kunna men
därunder alltid söka behålla vår christliga frihet."
Denna i den äkta lutherdomen djupt rotade
uppskattning av "vår christliga frihet" gjorde Sellergren
obenägen att skapa en ny fromhetstyp eller bilda något eget
parti. Den andliga uniformiteten var honom
motbjudande. Därför kom hans namn icke att som Schartaus
bli ett samlingstecken för en viss riktning inom kyrkan.
Endast undantagsvis talar man om "sellergrenianer".
Sellergrens anhängare strävade aldrig efter någon
"os-tensibel gudaktighet", som kunde sätta en yttre gräns
mellan dem och andra. Det enda, som skilde dem från
"denna världens" barn, var en flitig bibelläsning, en
regelbunden kyrkogång och ett noggrant aktgivande på
levernet.
Men just därför gingo Sellergren och hans vänner i
stort sett fria från den animositet och de förföljelser
1’rån folkets och de kyrkliga myndigheternas sida, som
andra "läsare" så ofta blevo utsatta för. Av sina
biskopar bemöttes den ryktbare kaplanen med påfallande
aktning och välvilja. Vid en visitation i Hälleberga
1831 grep själve Tegnér till pennan och antecknade i
protokollet, att han tackade "komminister Sellergren
för det utmärkta nit och skicklighet, varmed han länge
gagnat och uppbyggt, samt betygade honom sin
särskilda aktning såväl för hans utmärkta gåvor som för deras
gagnande användande i ämbetet, under försäkran, att
han uppriktigt värderade all slags duglighet, all sann
och kristlig nitälskan för det högsta och heligaste,
under vad former de också framträdde".
Med åren kom Sellergren mer och mer att te sig som
en pelare och patriark i kyrkan, en "kyrkofader i en
kaplansstuga", till vilken unga och gamla blickade upp
i vördnad och kärlek. När han gick bort, gav en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
