Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Läsareprästen” som predikant — i folktraditionen och i verkligheten (Sydsvenska Dagbladet 2/5 1926)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ätit middag vid hans eget bord, och fastän Djefvulen
och hans mor lyft på denna kappan, så sen 1 att hon
sitter der. Amen!"
Redan den 1 oktober 1839 återgavs detta
uppseendeväckande "predikoprof" i Malmö Allehanda. Året
därpå avtrycktes det i tredje häftet av "Svenska
Anekdoter" (Stockholm 1840, s. 16 ff.), och det dröjde icke
länge, förrän både vänner och fiender till Nyman
skaffade sig avskrifter av detsamma. Sådana avskrifter
cirkulerade ännu vid detta århundrades början på östra
Skånes landsbygd — till stor förnöjelse för den äldre
generationen, som här menade sig ha ett typiskt
exempel på den mångomtalade Nymans drastiska
prediko-konst. Det kan i detta sammanhang nämnas, att en
person från Blekinge för någon vecka sedan
meddelade, att hans mor ur minnet brukat anföra långa utdrag
ur Nymans predikningar. Innehållet i dessa hade
vederbörande nu glömt bort — utom detta förstås, att
Nyman en gång skulle ha dängt näven i predikstolen och
förklarat, att han inte vore det minsta rädd, även om
det stode 10.000 djävlar i vardera av kyrkans alla
vinklar och vrår! Folkfantasien drar sig ju icke för att
"breda på" en smula, så man kan nog taga för givet,
att det även här är fråga om en efterverkan av
Allehanda-artikeln, även om de onda andarnas antal för effektens
skull trissats upp några tusental.
På en i detaljerna något förvanskad avskrift —
hämtad "ur en samlares gömmor" — har författaren
Theodor Tufvesson byggt, då han i sin bok "Ur sekretärer
och kistelädikor" återgivit det Nymanska
"predikopro-vet". I anslutning till folktraditionen finner han detta
mycket belysande för Nymans "egendomliga
vältalighet". För egen del kan jag emellertid icke finna annat
än att man gör Nyman orätt genom att betrakta det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
