Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktor Barnardos barnhem — ett stordåd i den kristliga filantropiens historia (Sydsvenska Dagbladet 15/4 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
utan någon vetskap om far och mor eller hopplöst
vanvårdade av föräldrar, som i den moderna industrialismens
grottekvarn förlorat både. viljan och kraften att slå vakt
kring hemmets värden, strövade de utan tillsyn omkring
på gator och gränder, ständigt på glid mot last och skam
— veritabla "rännstensungar", en vrångbild av Guds
ska-partanlce och en kräftskada på den vid en mera ytlig
betraktelse skenbart så friska och frodiga samhällskroppen.
Utan att ännu ha någon klar föreställning om detta
sociala elände i hela dess vidd, hyrde den behjärtade
medicinaren, så snart epidemien var över, bland
fattigkvarteren i Stepney ett gammalt ruckel, som förut använts
till åsnestall, och inrättade där en "trasskola" för pojkar
från de allra lägsta samhällslagren. Sina söndagar och
frikvällar ett par gånger i veckan tillbragte han nu här,
helt upptagen av det tålamodsprövande arbetet med att
bibringa dessa halvt förvildade varelser elementära
kunskaper, framförallt i kristendomens huvudstycken. Det
var här som han efter ett par års förlopp lärde känna
Jim Jarvis — "min förste arab", som han längre fram
kallade honom med tanke på hans och hans små
olyckskamraters ensamma, hemlösa liv mitt i världsstadens
väldiga stenöken — en liten parvel, som i fullt bokstavlig
mening kom att leda Barnardo in på den väg, där denne
skulle komma att finna sig själv och sin säregna
livsuppgift som barnens oförliknelige filantrop.
Det var en frostbiten vinterkväll år 1866, som lille Jim,
lockad av ljuset och värmen, slank in genom dörren till
Barnardos primitiva skolrum. Den unge läraren, trött av
dagens studier och kvällens filantropiska bemödanden, höll
just på med att skicka bort pojkarna för att sedan stänga
lokalen och gå hem. Men Jim ville inte avlägsna sig. Det
hjälpte inte, att Barnardo klargjorde situationen för
honom och önskade honom välkommen en annan kväll. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
