Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundet (Sydsvenska Dagbladet 25/2 1929)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
och ställa efter behag, utan att någon på allvar vågat
knysta.
Förklaringen till denna Waldenströms starka ställning
inom Förbundet ligger väl delvis däri, att det var han, som
vid Rosenius’ bortgång 1868 fick förtroendet att övertaga
redigeringen av Pietisten, väckelsens mest lästa tidning.
Därigenom kom han att betraktas som den av alla
vördade Rosenius’ arvtagare och fick redan som 30-årig en
särställning bland väckelsefolkets mest bemärkta män.
Men utan alldeles särskilda personliga kvalifikationer skulle
Waldenström dock aldrig ha kunnat tillvinna sig den
popularitet inom de egna leden, som följde honom hela livet
ut. Redan i det yttre framträdandet ägde han någonting,
som drog uppmärksamheten till sig. Reslig och rak i
ryggen, med kraftigt, högburet huvud, rosiga kinder och yvigt,
tillbakastruket hår, stod han där lik ett praktträd, som
fägnar ögat och redan genom sin förhandenvaro inger
trygghet och tillförsikt. Och man behövde inte höra
honom länge för att få trygghetskänslan förstärkt. Det var
klarhet, reda och tyngd i föredraget. I enkla ordalag,
burna av en fryntlig optimism, som smittade ifrån sig,
utvecklade han sina tankar. Det var något rätlinjigt och
bredspårigt över denne folktalare, som imponerade.
Waldenström var också en man, som dristigt tog ansvar och
aldrig ryggade tillbaka för svårigheterna. Därtill kom så
en oerhörd arbetsförmåga och en aldrig sinande
verksamhetslust. Då han efter Ekmans fall 1904 övertog Förbundets
ledning, borde han i egenskap av 66-årig pensionerad
lektor enligt vanliga beräkningar redan ha varit en förbrukad
kraft. Så var emellertid ingalunda fallet. När
Waldenström väl fått tömmarna i hand, så blev det ny nerv och
fart i arbetet både inom ledningen och ute i
församlingarna. Säkert är, att Andersson har rätt, då han håller före,
att Förbundet under de första tio åren av Waldenströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
