Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kyrkliga Frivilligkåren” i Lund (Svenska Dagbladet 25/10 1931)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
dentvärlden borde det stå obundet både i förhållande till
kyrkan och de frikyrkliga. Inför det nya
folkkyrkoidealet, som entusiasmerade den uppsaliensiske Lutteman till
den grad, att han en gång i hastigheten betecknade allt
svenskt som kyrkligt, stodo de sistnämnda mycket
undrande. "Svensk är jag nog, lika svensk som någon av er
andra; jag har t. o. m. exercerat beväring — men kyrklig
är jag inte", replikerade fil. kand. Axel Andersson
(numera missionsföreståndare inom landets mäktigaste
frikyrkosamfund) på sitt breda och fryntliga göingemål.
Resultatet blev, att Frivilligkåren kom att utgöra "en frivillig
sammanslutning inom studentförbundet av dem, som äro
intresserade för praktiskt kyrkligt arbete". Till yttermera
visso försäkras det i stadgarna, att "Frivilligkårens arbete
faller utanför Förbundets verksamhet, och Förbundet
såsom sådant äger icke att taga befattning därmed". Dock
skulle Förbundet alltid få sätta in en representant i
Frivilligkårens styrelse. Och när motsättningen mellan
ungkyrkliga och frikyrkliga i Uppsala snart ledde till
skapandet av en exklusivt frikyrklig studentorganisation
("Fria kristliga studentföreningen" 1912), kom bandet
mellan Förbundet och dess Frivilligkår i själva verket att
bli mycket fastare och intimare än någon vid starten
kunnat ana.
Frivilligkårens förste ordförande blev nuvarande
kyrkoherden i Kropp och Mörarp Kaleb Andersson. Någon bättre
kunde säkerligen icke uppletas. Hos "Kaleb", som varit
en uppmärksammad deltagare i uppsaliensarnas
"korståg", fanns det en talförhet, som i sin påträngande iver var
alldeles makalös: orden formligen forsade fram, burna av
en glöd och ett patos, som ryckte allt och alla med sig.
Hos honom och andra stodo de sociala frågorna vid den
tiden i förgrunden. Det är mycket karakteristiskt, att man
redan vid första sammanträdet uppdrog åt ordföranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
