Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Penningväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Medeltiden
i mynt, som sedan levde kvar lika länge som markräkningen själv;
en fördel med detta system var å andra sidan att förhållandet mellan
de två skapade en enkel hållpunkt för myntens silverinnehåll.
Småningom använde man särskilt uttrycket mark lödig för markvikten
och talade, som uttryck för myntet, om mark penningar, så länge
det endast var detta mynt som slogs, sedermera mark örtug, då
örtugen blev slaget mynt; de senare av dessa beteckningar inneburo
då så många enheter penningar resp, örtug som räknades gå på en
myntmark, sålunda 192 penningar resp. 24 örtug. Dessutom talades
också, med samma distinktion mellan silver och mynt, om mark
”vägd” resp, mark ”räknad (tald) och slagen”, mark ”karlgill” resp,
mark ”köpgill”.
Som nyss sades, fortgingo myntförsämringarna i Sverige, såsom
nästan överallt, och kommo hos oss till uttryck i det ökade antal
mark penningar eller mark örtug som gingo på en lödig mark, dvs.
en viktmark i silver. Det lönar sig icke att följa denna
myntförsämring i detalj, men omedelbart före 1520 var man uppe i 16 eller 18
myntmark på viktmarken, sålunda en nedgång till en åttondel å en
niondel av det antagna förhållandet i mitten av 1200-talet. Dessa
uppgifter hänföra sig främst till vad urkunderna omtala och äro
egendomligt nog då riktigare som uttryck för de ekonomiskt
avgörande proportionerna än som kan följa av en analys av själva
myntstyckena. Den senare visar nämligen enbart myntens silverhalt,
ej deras värde i handel och vandel eller köpkraft i jämförelse med
silver, och det senare kan vara ett annat och högre, av skäl som
strax skola framgå.
Man bör kanske ägna en medlidandets tanke åt gamla tiders
mynt-försämrare, ty de hade en mycket svårare uppgift än de nutida. Om
man jämför exempelvis den tyska marken vid de två tidpunkterna
1913 och (november) 1923, så finner man att de voro utvärtes sett
exakt lika. Den sedel som hade tryckts 1913 var ej mer värd än den
som hade tryckts 1923, trots att den sedel som hade tryckts 1913
från början varit värd lågt räknat en billion gånger så mycket som
den blivit 1923. Man hade alltså lyckats reducera denna sedel till
värdelöshet, och det hade skett utan att i utvärtes, materiell måtto
ändra den ens i minsta mån; hela förändringen hade åstadkommits
genom att trycka en ökad mängd likadana sedlar. Resultatet berodde
på att sedlar äro vad man kan kalla ett substanslöst mynt, med andra
ord ett mynt vars värde ej har något samband med myntmaterialets.
I motsats därtill har ett substansmynt värde ej blott som mynt utan
också som vara eller metall; och om man slår ett nytt mynt med
sämre metallhalt än det gamla, så blir det mindre värt än det gamla
myntet icke blott var från början utan än vad det fortfarande är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
