Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Kapitalanskaffning och kreditorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning anses rättsligen reglerad. Hur kapitalanskaffningen tidigare
tillgodosågs är icke lätt att nu avgöra. Delvis måste det ha skett på
samma sätt som utomlands, genom att företagens egna vinster
investerades i företagen, men delvis förekom säkerligen också en vidsträckt
finansiering genom handelshus och enskilda kapitalister, som satte in
sina medel i företag till vilka de hade förtroende men utan någon
organisation för detta ändamål. Det är givet att det sparande som
uppstod på något sätt måste ha funnit användning. Men en
oorganiserad kapitalmarknad av detta slag gör det i hög grad till en
tillfällighet var kapitalet kommer att stanna och vilka verksamheter som
följaktligen kunna utvidgas; det blir helt annan planmässighet däri
när kapitalmarknaden har antagit fasta former. Av särskild vikt vore
det att bättre få utrönt, hur kapital anskaffades för det område av
tidens näringsliv vars expansion näst järnvägarnas var ojämförligt
starkast och förmodligen även mest kapitalkrävande, nämligen den
nya trävaruindustrien.
Sannolikt spelade det utländska kapitalet just inom
sågverksindustrien en avsevärd roll, i betraktande av att så många bland de nya
företagarna där voro utlänningar. Hur det än må ha förhållit sig i
detta fall, är det i alla händelser säkert att tillströmningen av
utländskt kapital utgjorde en huvudförutsättning för det svenska
näringslivets expansion nästan ända fram till det första världskriget;
och på denna väg förmedlades över huvud taget i hög grad Sveriges
utländska handelsförbindelser. Sveriges utländska obligationsskuld —
som naturligtvis endast var en begränsad del av det hela —
beräknades för 1858 endast ha utgjort omkring 75 millioner kronor, men
hade 1870 stigit till 240 millioner och närmade sig år 1908 en
miljard. Fastän först järnexporten och sedan trävaruexporten främst
gingo till England och åtminstone den förra av ålder måste ha
förskotterats därifrån, var det engelska inflytandet på Sveriges
näringsliv påfallande svagt. Industriella och tekniska förbättringar kommo
visserligen nästan med naturnödvändighet därifrån, eftersom England
utgjorde det obestridda industriella föregångslandet ännu efter
halvsekelskiftet; och i någon mån drog detta också med sig engelsk
finansiering, fastän den senare faktorn så vitt man kan se aldrig blev av
stor betydelse för Sverige. Samuel Owen, Sveriges förste
ångbåtsbyggare, var ju engelsman; A. E. von Rosen var som nämnts
påverkad från England och tillförde Sverige engelska järnvägsingenjörer;
några svenska privatbanor kommo till stånd genom engelskt kapital;
och flere, fastän alla misslyckade, försök att exploatera de
norrbottniska malmfyndigheterna gjordes av svenska och engelska kapitalister
i förening — detta utgör några av de mest betecknande exemplen. De
visa att det icke gällde regelbunden finansiering, och i den mån en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
