Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Det stora genombrottet (1815—1914)
ställning som leverantör av sågade varor medan landets betydelse
som exportör av bjälkar och sparrar gick starkt tillbaka. På den
franska marknaden förblev Sverige den ledande trävaruexportören.
Under högkonjunkturen på 1870-talet hade den svenska exporten
av sågade varor kulminerat redan 1872. Söderlund hävdar att detta
års rekordexport sannolikt kunde komma till stånd endast genom
tämligen avsevärda lagerminskningar; den svenska
produktionskapaciteten kunde troligen inte på ett enda år prestera en export över
500 000 standards. Vinstutvecklingen under dessa år uppmuntrade
emellertid till moderniseringar och nyföretagande.
Produktionskapaciteten ökades snabbt, men först då de vikande konjunkturerna
började år 1875, var sågverksindustrien rustad att möta en ökad
efterfrågan. Produktionsökningen satte in 1876—77. En tillbakagång 1878
förde exporten tillbaka till 1872 års nivå, men redan följande år
steg utförseln för att 1883 nå maximum för en tid framåt. Detta år
satte Sågverks- och Trävaruexportföreningen in en aktion för att
minska exporten och denna nedgick 1884 med 10 %. Följande år
växte exporten ånyo, men 1883 års kvantitet uppnåddes varken då
eller 1886.
År 1889 började det allmänna konjunkturläget att lätta och från
detta år inträder också en någorlunda stadigt fortgående exportökning.
Prisförhållandena voro också avsevärt gynnsammare än tidigare. Nya
rekordsiffror uppnåddes varje år, och ett temporärt maximum
uppnåddes 1891. Detta år sjönko priserna i samband med en nedgång i
de allmänna konjunkturerna. Under dessa förhållanden organiserades
av trävaruexportföreningen i samarbete med de finska exportörerna
en minskning av timmerdrivningen. Resultatet visade sig i en
exportminskning på 10 %. Vidare stabiliserades priserna, och
Söderlund håller det för troligt att den uppnådda prisstabiliteten var ett
resultat av aktionen. Under de följande åren förblevo priserna
någorlunda stabila. De svenska exportörerna fortsatte att överenskomma
om produktionsbegränsningar och exporten ökades endast
obetydligt.
När de relativt dåliga konjunkturerna upphörde 1896, släppte man
lös export och produktion och 1897 nåddes den maximala
exportkvantiteten för hela 1800-talet. De följande åren noterades en
obetydligt minskad export.
Dessa uppgifter ha som tidigare nämnts endast omfattat sågade
varor. Vad övrig export beträffar gick exporten av bjälkar och
sparrar tillbaka under konsolideringsskedet både absolut och ännu
mera relativt. Denna export hade ju under genombrottstiden varit
mycket betydelsefull.
Ifråga om de övriga varuslagen förefaller det inte att ha inträffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
