Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Den nya tidens signatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
344 Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914)
niskorna duka under för svält och umbäranden. I verkligheten
bereddes också mångas undergång på detta sätt. Men det faktum kvarstod
icke desto mindre att flertalet kunde överleva, så långt våra
erfarenheter hittills sträcka sig. Förklaringen ligger närmast i två företeelser.
Den ena består i att effektiviteten redan före det första världskriget
hade nått så långt att det stora flertalet människor i väst-, nord- och
mellaneuropeiska länder redan befann sig på en levnadsstandard som
tillät stark nedpressning utan att verkningarna behövde bli
fullständigt ödeläggande. Den andra anledningen var att den ytterligare
ökning i effektivitet som följde under krigen och krigsförberedelserna
var så stor att det så att säga blev något över också för människornas,
ej blott för kanonernas försörjning. Framför allt spelade den
förbättring i organisation för vilken 1900-talet skapat förutsättningar därvid
en stor roll. Just den stora utvecklingen i organisatoriskt hänseende
var emellertid en huvudanledning till utrotningen av många bland
de förutsättningar varpå ett fritt andligt liv under 1800-talet hade
byggts upp. I lösningen av denna motsats, som här blott skall
påpekas, ligger förmodligen den största av alla samhällsuppgifter som
kommer att möta mänskligheten, om och när krigstillståndet och dess
följder en gång avvecklas.
Det är intet tvivel om att de flesta ekonomiska förändringarna
under tiden sedan 1914 ha gått i rakt motsatt riktning till den som
nyss omtalades i fråga om automobiltrafiken, sålunda i riktning av
ökad bundenhet. Under krigshushållning har detta betydligt
underlättat den reglering av näringslivet som då är oundgänglig i långt
högre grad än eljest; att döma av de erfarenheter man hittills kunnat
göra har sålunda regleringens effektivitet varit betydligt större under
det andra än under det första världskriget. Men bundenheten har
naturligtvis ingalunda inskränkt sig till sådana tillstånd utan tvärtom
gjort sig gällande i allt större utsträckning i både tid och rum. Det är
ännu omöjligt att säga om detta innebär en regressrörelse i riktning
mot det samhälle på vilket 1800-talet en gång hade gjort slut. Det
mycket anmärkningsvärda förhållandet råder nämligen att de
tekniska och organisatoriska nyskapningarna ha fortgått, så vitt man kan
bedöma i oförminskad eller — åtminstone i fråga om de senare —
rent av ökad takt. Häri ligger tydligen också att samhällslivet som
helhet har undergått oavbrutna förändringar; i särdeles många fall
ha dessa just burits upp av de nya, starka organisationerna. Å andra
sidan har det emellertid också varit gott om ansträngningar att hindra
förändringar; framför allt måste jordbrukspolitiken anses ha haft
detta mål för ögonen. När så blivit fallet har risken alltid varit att
svårigheterna ökats i stället för att minskas.
Det förefaller omöjligt att avgöra utgången av dragkampen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
