Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Upplösningen av 1800-talets hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
352 Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914)
sin intressesfär långt utöver vad som tidigare hade betraktats som
Västeuropas gränser österut.
Vid vapenstilleståndet var visserligen Sovjetunionens ekonomi i
hög grad rubbad genom krigshärjningarna, och detta bidrog i viss
mån att försvaga landets utrikespolitiska slagkraft under den närmast
följande tiden. Men läget i Västeuropa var också i hög grad
otillfredsställande, och Förenta Staterna, som under kriget stärkt såväl
sin ekonomiska som sin militära potential, kom allt mer att bli det
avgörande skyddet för Västeuropas existens.
Det kan utan tvivel sägas att utvecklingen, även om världskrigen
hade kurmat undvikas, ändå skulle ha gått i en riktning som
försvagade Västeuropas position. Både Ryssland och Förenta Staterna hade
förutsättningar för en väldig expansion, under det att läget i
Västeuropa tedde sig mera ovisst. En av de grundvalar på vilka
Västeuropa byggde sitt före första världskriget dominerande
internationella inflytande var kolonialsystemet. All sannolikhet talar
emellertid för att detta system under alla omständigheter skulle ha gått mot
sin upplösning, om också inte så hastigt som nu blev fallet. Den
avgörande frågan för Västeuropas framtid var emellertid i sista hand
om det skulle bli möjligt att överbrygga motsättningarna mellan de
ledande västeuropeiska staterna, med andra ord om en krigisk
konflikt överhuvud var möjlig att undgå.
Den frappanta försvagningen i Västeuropas internationella
ställning efter andra världskriget stod också i nära samband med
ekonomiska faktorer. En av de allvarligaste konsekvenserna av första
världskriget var att det på ett ödesdigert sätt spolierade det
internationella samband på valutapolitikens område som guldmyntfoten
innebar. Under 1920-talet gjordes det visserligen försök — som till
en början föreföllo framgångsrika — att återställa den internationella
monetära gemenskapen. Restaureringen visade sig emellertid i
längden mycket bristfällig. Man kunde inte återställa vissa av de
grundvalar på vilka förkrigstidens guldmyntfot hade byggt, speciellt den
internationella kapitalmarknaden. Man lyckades visserligen få till
stånd ett slags surrogat för densamma under 1920-talet. Men
erfarenheten visade att det nya systemet saknade en av de väsentligaste
förutsättningarna för att kunna fungera tillfredsställande — ett
tillräckligt internationellt förtroende.
Sedan guldmyntfoten på nytt hade brutit samman i början av
1930-talet, fick valutamarknaden en ganska splittrad karaktär, och
på vissa håll, framför allt i Tyskland, skapades nu den organisation
— valutaregleringen — som skulle komma att bli en ganska allmän
företeelse efter andra världskriget. Men i övrigt bibehöll de ledande
handelsländerna konvertibilitet av valutan, och större delen av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
