Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sej 5 stora krökar ur ödåkrapavan, för att han
inte skulle bli hari, när han feck syn på ormen. »Nu
jädrar, ska han få sej ett friskt käkslag», gol
Rangnar, men när han kåm fram spana han 2 jurbeläten,
fast de brodde på krökana. »De ger ja Leviatan»,
stimma han, »ja ger dom välan ett tjuvnyp var»,
å de jode han, så ormen feck 2 tjakk jenom
bröstkårgen å luften geck urn å han schönk ihop som
ett tomt kårvsjinn, fast ettre stänkte kring tryne
pån.
Rangnar bjynte nu håppa å fröjda framför like,
å sen kila han in i villan å klämde Tora, fast hon
inte va fullt vaken, mot asfaltriggen, så hon feck
svatta grusfleckar både fram å bak.
»Haru fått sprättan, Ragge», pep gajen, »eller hur
fasen haru muddrat dej in i min jungfrukammare
te väx?» Men när hon flukta utåt, varsna hon att
ormen låg me magen i vädre å inte röde en lem,
å då föstog hon att Rangnar föjott en å att de va
slut på sattyge. Fassan kåm jalande i nattsjortan
å tog på sej brillena å takka Rangnar å stack åt en
Tora, å när grabben hadde krängt utåv sej vepan
å brallena feck han släta na å dalta mena hur han
ville, ända tess dom gifte sej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
