Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
emot en me tjöttklubber i klona, mens de trumfa en
vals, som hette Livet i Finnskogana.
När Sigismund feck brevkorte, röck han ner
skärkniven från väggen, visslade på pålakkana å
skrek: »Kåm nu, era maffiga kvantingar, ska vi
slåss ett tag me farbror Kalle på Stångbron! Han
ä, min själ, inte fullt frisk i tankegången, de ha ja
allti sakt.»
Men hertig Kal hadde masana me sej, å dom ä
inte lätta te smockas me, för dom har jämt så tjåcka
sjinnpälsar på sej så kulena stussar, däfför vatt de en
häffti stångning på bron mellan Sigismunds pålakker
å Kals dalfålk. Sigismund satt till fots på en häst
å hojta å föde väsen, så re braka i broräkkena, men
Kals stöddia kråppar safta te pålakkana, så rom
tappa andedräckten, å te sist pep Sigismund: »De
va då ett hälskottans fajtande, som allri tar slut!
Durken ä alldeles ijentäppt på mej åv krut — ståpp
lite, farbror, ja årkar inte stångas me er längre, kan
ja inte få sätta mej här på räcke å vila ett tag? Ja
svär att ja ska jöra som svännska rejeringen vill,
men ta mej schutton de ä någe te lita på, de säjer
ja er!»
Då lät dom en ta ijen sej nåra minuter, men me
samma for han åv te Polen ijen å strunta i att klara
opp affärena, vafför han feck sparken från vår
svännska tron. Fast sen telefonera dom å fråga,
om dom inte kunde få hans ällsta grabb, Vanadis
slav, te kung i Svärje, men dom kom allri fram, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
