Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
sonskan gör, om lank å maron å makaronvälling å
såplödder, men de hör ju föståss inte te historien.
Fast nu, när dom kämmer in i rixdan, blir de nog
ett kuslit gafflande där me, å dom gör nog bott
alla gubbana, bara dom blir i fårm å börjar röra
på babblan.
Under Kristinas tid hadde danskanna visat sej
grosia mot våt land, men Skorstenson tänkte att
han skulle nog snusa te rom, innan han vatt för
skralti, å yx kax tryx vände han bösspipena mot
dom å slängde flottan till lanns ut i Österschön för
å omringa Dannmark. Våra flottningsschäfer kla
ra sej finis, å danskanna feck på blåsan så häfftit, så rom höll på å få pippi rent åv. När dom inte
kunde värja sej, måste dom för å få vara i fred
ge Svärje en massa avträden, seni, å ett sjärschilt
stort för Halland, som skulle räcka en 30 bast
framåt.
Kristina tackade föståss rixarimalena å bjö rom
på treschärnig ådövi å sa: »De va bussit att ni
hyvla till dom såpass, fast inte ja va me. Skålementum, gubbar!» Dom fnissa åt na, å Skorsten
son tänkte bräcka till na me ett hårt uttryck, men
då sa Oksenschärna : »Vi få inte va grunda mot
tjejen, hon ä i alla fulla fall dåtter te sin fassa.»
Men Kristina la ner en krona på borde åt dom
å kvittra: »De ä inge vidare kul jobb de här. Ja
struntar i att rejera. Ta min kusin, Kal Gustav, i
ställe, han tycker nog de ä skåpit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
