Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
larvi som en utter. Skyll er schälva! Nu känner ja
mej riktit skralibus, så ni kan ge mej ett acyltesyrsalisurselisyrpulver, innan ja lutar mej i snarkofagen.»
KAL FANN LINNÉ
Kal fånn Linné va en ladi kille me just, krullit
skör, fast han va född i mörkaste Smålann, å tan
kana hans va så finurligt lagda, att han jämt satt
å lekte mellan mossans blomkruker i fönstena, å när
dam stakk åten nappen, vatt han föbaskad å släng
den ätter köxgolve å tog en morot å sög på i ställe.
A fallatt de vatt en blomma på pillagonian, så va
Kalle sträckts framme å plåkka sönderna å hängde
oppna på tork, å kåm han ut i trägårsrabattena,
feck dom ett jädrans sjå, när dom skulle ha reda på
klimpen om kvälln å läggan. När han sen vatt
större, skubba han ikring på vischan å plåkka mask
roser å buksbom å ekorrfrön å igelkåttar å stora
gråstenar, å sen pressa han hela klabbet mellan fas
sans tjåcka postiller å skrev namn på alla sakena,
för på den tin trodde dom att igelkåtten va en utlännsk kacktus å att hagtornsbusken va en kokos
palm. En sönda, när Kalles fassa, som va prälle,
stog å gasta i tjyrkan, trilla de en stor gråsten ur
postillan å slog rätt i klumpen på en tjäring, som
satt inunder å snarka. Akta er, va tjäringen vatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
