Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II5
vässt. Dom höll på i io bast, men sen tappa rom
taktena å sjilldes, å Melenaus for hem på snelltåg
med jemålen Helena, som nu inte va så fräsch utan
lite skrynkli i nosen, å sen ga han tanten en skopa
själlning å tykkte: »Fallat en ser närmare på rej,
så anamma om du förkjänt att Tråja blitt föjott
för din skull. Gå nu å ta rej ett finskt basstu å
lite ansicktmassasch, så ru får åv dej de vässta
skrote, ditt åbäke! Ja vet prex is inte om. ja vill ha
rej te jemål vidare. Dom får göra en opera åv
dej i ställe, för de ä visst de enda du duger till nu.»
REMBRANT.
I da ska mandrom behandla en rekorderli målarbas, som kåm till i Hålland på i6oo-talet å hette
Rembrant. Fassan hans va mjölnare å hadde 8
kilar till, men dom annra grabbana va skapta som
vanlia mennicher å hadde prexis inga talanger, så
rom feck kuta ikring me säkkana å sätta väderkvansvingana i gång å båssta mjöle åv fassans
vepa.
Men Rembrant hadde målartrumfen, seni, å ville
bara tota ihop tavler å landskapspåträtt, men de va
apslut inga plankstrykarfasoner, som rejeran, utan
rena Grynevaldstag, fast han jode både snyggare
å berömdare produckter än den staren gör ve
Operan. Rembrant stövla jämt ikring me penseln
å färjpyttsen i kappsäcken å klabba fram jekla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
