Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Petter 3 hojta å beddena dra ända in i Uralber
gen, men Kattrina, som va rent omoraliserat mossk
å fräkk, storflabba å satte kronan på sin egen knåpp
å tykkte: »Nu äre allt gunatt me rej, Petter 3. Så
där gå re till, när rom appdickerar. Släng nu åv
dej herrmelinsmanteln å dra på rej vardassbrallena,
mens ja ringer ätter snutana, att dom kårnmer å
hecktar dej ! Du ska få behålla livhanken nåra vikker, men kåm ihåg att du ä suspangderad för all
framtid å att de ä jag, Kattrina 2, som tar hand
om Rysslann å utvidgar dimenschonena. Du ha, förbaska mej, bara sutte å pillra på dina fotknölar me
spiran å allri utrettat ett jekla någe.»
»Har ru inge fålkvett i klumpen, Kattrina», pep
Petter, »ska ru jöra hemgång på din egen jemål,
din ettriga magsyra! Ge mej tebaks rejeringsmojängena mesamma, äss du inte vill ha rej en upperkutt i mellanjärdet !»
Men Kattrina geck upp på vinn etter klästrecke
å linda de om lemmana på Petter, å sen sjikka hon
innen på festning, fast han böla å kjöt som en si
birisk tiger.
Stomman satt nu ensam på tronen å rejera så re
fräste om et, men när hon gucka på kartan oppservera hon att Rysslan va alldeles för lite för
hennes päschon å att de skulle sett snyggare ut om
både Polen å våt tjera Svärje vatt inkårporerade
me hennes lann. Hon fösökte strakst me både kånster å knep te perkla åt sej nåra tomter, för tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
