Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
»Var det inte du, Pernille, som tjänade hos
länsmannen ett år? Du var så folkilsken och
argsint, att det enda du inte slog sönder var
sängbolstrarna.»
Då skrattade de alla runt omkring. Pernille
var ju den mildaste varelse i världen. Och
sjuklig var hon också och därtill dotter till
orgeltramparen i kyrkan, så att det var litet gudlighet över
henne.
Då Rolandsen kommit ut på vägen, såg han
åter igen klockardottern Olga. Hon hade väl
varit inne i handelsboden. Nu gick hon på av
alla krafter, det var en skam, om Rolandsen skulle
tro, att hon väntat på honom. Men Rolandsen
trodde ingenting i den vägen, han kände, att om
han icke mötte den unga flickan ansikte mot
ansikte, så skyndade hon bort från honom och försvann.
Och Rolandsen hade icke heller något emot att
han ingen vart kom med henne, icke ett spår. Det
var ingalunda hon, som upptog hans tankar.
Han kommer hem till stationen. Han tar på
sig en högdragen min för att icke få sällskap med
biträdande telegrafisten, som gärna ville prata
med honom; Rolandsen var ingen behaglig kol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
