Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
men han gick vidare, och i fjol började han tala
rent ut. Hon hade måst skratta den inbilske
telegrafisten i ansiktet, innan hon fick honom att
inse avståndet mellan dem. Var hon icke den,
som låtit till och med kapten Henriksen i åratal
vänta på hennes jaord? Det var då, som
Rolandsen i sporrsträck gav sig av och förlovade sig
med jungfru van Loos. Han var inte den, som
tog döden på sig för ett avslag från högsta ort.
Men nu var det vår igen. Och våren var
nästan omöjlig att uthärda för det stora hjärtat.
Den drev en till det yttersta, ja, den blåste till
och med kryddade vindar in i oskyldiga
näsborrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
