Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
hans rum nattetid, och det var mer än man
kunnat vänta sig av en man i hans ålder. Det var
nu inte heller bara av lutter hänryckning han
slog på strängarna och sjöng därtill, utan tvärtom
för att förströ sig och något litet lätta sina dystra
grubblerier. Rolandsen funderar av alla
krafter, han är i en svår knipa, och det måste finnas
en utväg. Jungfru van Loos hade naturligtvis
tagit sina ord tillbaka, hon ville ej veta av något
kärleksslams, men förlovningen höll hon på. Å
andra sidan var det ju icke Ove Rolandsen, som
var Gud, han kunde inte regera sitt hjärta, som
flög sin kos med honom om våren. Det var tungt
att ha en käresta, som inte förstod sig på en klart
och tydligt uppslagen förlovning.
Rolandsen hade åter gått ned till klockargår-
en, och Olga satt utanför dörren. Men sillen
var nu uppe till sex ort tunnan, det var goda
tider, och det hade kommit mycket pengar in i
socknen. Olga hade liksom blivit stormodig
därav. Eller vad var det åt henne? Var
Rolandsen en man, som man lika gott kunde vara
utan? Hon såg bara upp på honom och lät
strumpstickorna gå som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
