Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
klocka att ringa i, och kläppen skulle vara
lårbenet på en stut, så dum som han varit. Och prästen
skul’e hålla det kortaste tal i världen och bara
sätta foten på graven och säga: jag dömer dig
att vara död och maktlös.
Men Olga tyckte det var tråkigt och var icke
blyg längre. Hon hade dessutom ett rött
silkesband över halslinningen, så att hon var som en
dam, och ingen kunde heller se knappnålen nu.
»Jag skall ha mera upprättelse», tänkte
Rolandsen. Han sade: »Jag hade väntat, att det här
skulle bli något av. Min före detta fästmö i
prästgården har märkt mig med initialer, så jag är
underbar att skåda, det står så gott som Olga
Rolandsen på allt vad jag har. Det tyckte jag var
som ett tecken från himlen. Men nu skall jag
säga farväl och tack för i dag.»
Och Rolandsen svängde hatten och gick. Så
överlägset slutade han. Det sku’le väl ändå vara
underbart, om hon inte nu gav sig till att fundera
litet på honom.
Vad hade nu hänt? Till och med
klockardottern hade avfärdat honom. Gott! Men var det
inte mycket, som tydde på att det var spegelfäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
