Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Rolandsen går emot dem med ett långt strå i
munnen och en sälgkvist i knapphålet, båda
herrarna hälsade, då de möttes, och damerna
nickade.
»Vad ni är varm», säger Fredrik, »var har ni
varit?»
Rolandsen svarar tillbaka över axeln:
»Det är våren, jag går in årstiden.»
Intet struntprat, utan bara den rena osminkade
sanningen Håhå, så långsamt och likgiltigt och
oryggligt han gått förbi dem, han hade till och
med haft kraft att se på Elise Mack från ovan
och ända ned. Men han hade ej förr kommit
ur synhåll för dem, förrän han listade sig in i
skogen och var ej stor längre utan upprörd och
nedslagen. Olga betydde ingenting, och i
detsamma han kom ihåg detta, tog han ur fickan upp
kråsnålen, som han bröt sönder och kastade bort.
Men så var det Macks dotter Elise, som var stor
och brun i hyn, och när hon log, syntes de vita
tänderna litet. Henne hade Gud fört i hans väg.
Hon hade ej sagt ett ord, och hon reste kanske
hem i morgon. Och allt hopp var ute.
Gott! †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
