Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
vid telegrafisten mer, nu skulle hon gå till honom
och slå upp med honom. Hon träffade Rolandsen
nedslagen och förgrämd, men hon rördes ej.
»Det är fina saker du har för dig», säger hon.
»Jag hoppades, att ni skulle komma, så att jag
fick be om nåd», svarade han.
»Nåd? Nej, vet du vad. Nu skall jag säga
dig, Ove, att jag är alldeles yr i huvudet efter
den här historien. Och jag vill inte veta av, att
du vidare skall vara bekant med mig på denna
jorden. Jag känner varken tjuvar eller rackare
utan lever mitt hederliga liv för mig. Och har
jag inte i bästa avsikt varnat dig, och du har bara
framhärdat i ditt leverne? Ska det vara en
förlovad karl, som gör sig till för främmande
fruntimmer? Och sen stjäl du pengar från folk och
måste sätta upp din bekännelse uppenbart för alla
på en grindstolpe. Jag skäms över dig, så jag
kan krypa ur kläderna. Håll du bara munnen
på dig, jag känner dig allt, du kan inte annat än
förhärda dig och skräna hurra, pojkarl Min
kärlek har varit uppriktig från min sida, men du
har varit som en spetälsk mot mig och besudlat
mitt liv med en stöld. Det tjänar ingenting till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
