Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Men det var nu i alla fall en sak för sig art
stå ansikte mot ansikte med Elise Mack. Hans
hjärta började klappa tungt, en värmebölja drog
igenom honom, och han blev stående. Han hade
förut ingenting uppnått, och därefter hade en
stor ogärning tillkommit. Han drog sig
baklänges in i skogen. Bara han väl vore över den här
rödjningen, skulle de torra kvistarna taga slut och
ljungen taga vid. Han tog rödjningen i några
få språng och var räddad. Plötsligt stannade
han. Vad fan hoppade han så här för? Var
han inte Ove Rolandsen? Han vände trotsigt
om över rödjningen och trampade i de torra
kvistarna som han behagade.
Då han kom till vägen, såg han, att damerna
ännu sutto på samma fläck. De pratade, och
Elise borrade med parasollen i marken.
Rolandsen stod åter stilla. Det finns inga försiktigare
människor än våghalsarna.
»Jag är ju en tjuv», tänkte han, »varför skall
jag vara så fräck och visa mig? Skall jag alltså
hälsa och avtvinga damerna en nick?»
Och ännu en gång gled han in i skogen. Han
var en stor narr, som ännu gick och drogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
