Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
genljöd i dalen. När han kom ned till bålet,
visade det sig, att han var full som en alika och
uppträdde med praktfulla anföranden. Han var
och förblev den gamle Rolandsen.
Men nere på vägen kom klockarens Olga
gående. Det var långt ifrån hennes avsikt att
stanna här, hon kom bara gående på vägen och skulle
förbi. Ack, hon kunde mycket väl ha gått en
annan väg, men Olga var så ung, det var
dragspelets harmonier, som drogo henne till sig,
hennes näsborrar vidgades, det svallade en våg av
lycka igenom henne, hon var förälskad. Tidigare
på dagen hade hon varit i handelsboden, och
Fredrik Mack hade uå sagt så mycket att hon
måste förstå honom, fast han talade så försiktigt.
Nu kunde det ju hända, att han liksom hon tog
sig en promenad på kvällskvisten.
Hon mötte prästfrun. De två fingo sällskap,
och de talade om ingen mindre än Fredrik Mack.
Han var bygdens herre, till och med prästfruns
hjärta hade i all tysthet dragits till honom, han
var så vacker och försiktig och följde jorden för
varje steg han tog. Frun märkte till sist, att unga
Olga gick där i stor förlägenhet, och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
