Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
sov om natten på en grön fläck, och solen gick
aldrig ned.
Det gick två veckor, tre veckor, Rolandsen
blev förfärligt mager av den usla kosten, men
hans blick blev hårdare och hårdare av idel
ståndaktighet, och han ville ej ge sig. Han fruktade
blott att någon skulle komma och avbryta honom.
För några nätter sedan kom en båt roende mot
ön, det satt en man och en kvinna i den, de sökte
dun. De tänkte landa vid ön, men Rolandsen
lät det icke ske, han hade sett dem på långt håll
och hade haft tid på sig att bli rasande, nu
fäktade han så underligt i luften med
orgeltramparens lilla dragg, att de rodde bort i förskräckelse.
Då log Rolandsen inom sig och såg ut som en
hemsk djävul med sitt magra ansikte.
En morgon larma fåglarna värre än vanligt
och väcka Rolandsen, och det var så tidigt ännu,
att det nästan var natt. Han ser en båt komma,
den är helt nära. Det var det sorgliga med
Rolandsen, att han blev så långsamt ond. Där kom
nu den här båten, och den kom ytterst olägligt
för honom, men när han äntligen hade blivit
rasande, hade båten lagt till, eljes hade han gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
