Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
»Han har listat sig in i vår familj, det har han»,
sade Elise, blek om läpparna. »Varhelst vi äro,
där är han också. Men om han inbillar sig
någonting om mig, så tar han fel.»
Elise reste till staden.
Och allt gick ändå sin gilla gång, man tycktes
kunna reda sig henne förutan. Men nu var det
så, att från det ögonblick Rolandsen blev Macks
kompanjon, hade han lovat sig själv att utföra
ett gott arbete och icke ge sig tid att drömma om
något annat. Man svärmar om sommaren, och
sedan håller man upp för den gången. Men
några svärma hela livet igenom och stå ej att
förvandla. Som till exempel jungfru van Loos i
Bergen. Rolandsen hade fått brev från henne, att
hon visst inte längre satte honom lägre än sig
själv, eftersom han ej besmittat sig med stölden,
men bara hade gjort det på skoj. Och att hon
tog tillbaka den uppslagna förlovningen, såvida
det inte var för sent.
I oktober kom Elise Mack hem. Det sades,
att hon var förlovad, och att hon hade besök av
sin fästman, Henrik Burnus Henriksen, kaptenen
på kustbåten. Det skulle nu bliva bal i stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
