Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- ISLAND. FÄRÖARNA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ISLAND. FÄRÖARNA.
Island, Europas näst största ö, och Färöarna äro uppbyggda av eruptiver
(basalt m. m.) med högplatåer i det inre och, med undantag för Islands
sydkust, i allmänhet branta stränder, omgivna av stormigt hav. Klimatet är
fuktigt och oceaniskt med i förhållande till breddgraden mild vint er
temperatur (Islands syd- och västkust -2°—0° C, Färöarna -h 3,2° C) men den låga
sommartemp. (Island i allmänhet under +10° C, Färöarna omkr. -f 10° G) lägger
hinder i vägen för skogsväxt och sädesodling. Gräsvegetationen på låglandet
och i dalarna ger möjlighet till boskapsskötseln (fåravel), som jämte fisket
är huvudnäring. Befolkningen är germansk, närmast besläktad med Norges,
religionen evangelisk-luthersk. Öarna började koloniseras i senare hälften av
800-talet, huvudsakligen från Norge[1], dit de sedermera övergingo (Färöarna
1040, Island 1264), och kommo med detta på 1380-talet till Danmark, till
vilket land de fortforo att vara knutna även efter Norges avträdande 1814.
Island, 105000 km2, 103000 inv., är sedan 1918 ånyo självständig stat
ehuru i personalunion med Danmark.
Folket bor huvudsakligen vid kuster och fjordar. En stor del av det inre
upptages av jöklar, lavafält, sandöknar och annan ödemark. Den vulkaniska
verksamheten har fortsatt ända in i våra dagar. De varma källorna äro
talrika; mest bekant är Geysir, som med oregelbundna mellanrum slungat upp
en vattenpelare på ända till 30 m höjd och mer, och vilkens namn blivit
den allmänna benämningen på källor av liknande art i skilda trakter av
jorden.
Ungefär hälften av befolkningen är att hänföra till lantbruket, omkr. en
femtedel till fisket, som är av stor betydelse för exporten; viktigast äro
torsk-och sillfisket. I förhållande till invånarantalet bedriver Island en betydande
handel. Den ojämförligt största delen av Islands export utgöres av animala
produkter. Saltad torsk utföres för fastan till katolska länder; mer än 1/3 av
Islands export går till Spanien. Av importen kommer omkr. 1/3 från
Danmark, omkr. 1/4 från Storbritannien.
Transport och resor företagas i stor utsträckning på hästryggen, men
kustfarten har på senare tid minskat trafiken på fjällvägarna. Man arbetar mycket
på att få till stånd goda körvägar, men landet är stort och * folkmängden
ringa. Kring Reykjavik är dock automobil- och cykeltrafiken avsevärd. Det
första stora målet är emellertid att få till stånd körväg mellan Reykjavik
och Akureyri, och man har redan farit denna sträcka på två dagar med buss.
Reykjavik, 24 000 inv. (nära 1/4 av Islands folkmängd) ligger, där den förste
nybyggaren, landnamsmannen Ingólfr Arnarson slog sig ned 874. Under
århundraden en gård som andra blev Reykjavik kungsgård 1616 och köpstad
1786. Alltinget, Islands riksdag, som avhållits vid Ingvellir ända sedan 930
(med avbrott 1800 —1843), flyttades till staden 1845, från vilket år Reykjavik
kan anses vara huvudstad. Det är även säte för en katolsk biskop.
Färöarna, 1400 km2, 23000 inv., utgöra politiskt en del av Danmark,
motsvarande ett särskilt amt. Fisket är framför lantbruket huvudnäring,
och klippfisk utföres. På Syderö förekommer brunkol.
[1] Före nordmännen hade öarna bebotts av irer. Islands förste nordiske upptäckare anses ha varit svensken Gararr Svávarsson i mitten av 800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svatlas/0045.html
