Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- KLIMAT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KLIMAT.
Klimatets viktigaste element äro temperatur och nederbörd. Temperaturen beror
förutom av årstid och breddgrad även på höjden över havsytan, fördelningen av land
och vatten samt vindriktningen. I tropikerna, som sakna utpräglat sommar- och
vinterhalvår, kan tiden på dygnet betyda väsentligt mer för temperaturen än tiden på
året. Fördelningen av land och vatten tar sig uttryck i större eller mindre
temperaturutjämning. Vattnet uppvärmes och avkyles betydligt långsammare än land; det
oceana inflytandet ger sig tillkänna i relativt milda vintrar och svala somrar;
fastlandsklimatet utmärker sig för kallare vintrar och varmare somrar. Betr. tropikerna
kan i stället för vinter och sommar, enl. vad ovan sagts, sättas natt och dag.
Nederbörden beror på att vattenångan i luften kondenseras, vilket sker om luften avkyles
till så låg temperatur att ångan utfälles som droppar (en luftmassa av en viss
temperatur kan blott innehålla en viss mängd vatten i gasform); om luft, som innehåller
tillräckligt med vattenånga avkyles, antingen genom att stiga uppåt i högre luftlager
eller genom att vinden blåser från en varmare trakt till en kallare, alstras nederbörd.
Lufttemperaturen beräknas avtaga med l/2° a 1° C. för var 100. meters uppstigande.
Fördelningen av temperatur och nederbörd är sålunda komplicerad, men några stora
grunddrag kunna urskiljas.
Där solen står i eller nära zenit, tvingar den starka uppvärmningen luften att stiga
uppåt. Härigenom bildas ett klimatbälte, som utmärker sig genom vindstilla och
regn, kalmregionen. Den uppåtstigande luften ersattes med luft norrifrån och
söderifrån. Sålunda uppkomma de 2 passadvindbältena1). Inom passadvindbältena nås
kontinenternas östsidor av regnlörande oceana vindar (t. ex. Sydamerikas nordkust).
De i kalmregionen uppstigande luftmassorna utbreda sig i de övre luftlagren och
pressas på grund av mekaniska lagar åter ned utanför passadvindbältena. I motsats
till fallet hos uppstigande luftmassor blir vattnet hos nedåtstigande förgasat.
Utanför passadvindbältena uppträda alltså zoner med torr luft. Detta förklarar de klara
somrarna vid t. ex. Medelhavet. Hela det nu nämnda systemet av klimatbälten
vandrar under årets lopp med solens zenitstånd mellan söder och norr. Allt efter som
kalmregionen passerar, uppkommer regntid, föregången och efterföljd av torrtid. Om
man i tankarna följer nämnda klimatförändringar under ett år på olika avstånd från
ekvatorn och särskilt tänker efter, när under året regntid inträffar, inser man, att i
ekvatorstrakten 2 regntider inträffa, men att närmare vändkretsarna de 2 regntiderna
sammansmälta till en. Regn- och torrtider utgöra tropikernas egentliga årstider. De
delar av de tempererade bältena, som åtminstone tidvis falla inom det omnämnda
klimatsystemet, kunna kallas subtropiska. Inom resten av de tempererade bältena
blåsa förhärskande västvindar, som alstra nederbörd på kontinenternas västkuster och
där genom sin oceana karaktär mildra klimatet. Vindförhållandena på jorden
kompliceras dock genom den ojämna fördelningen av land och hav. Detta ger sig i synnerhet
tillkänna i övergångsområdet mellan jordens största kontinent och vattenmassa, alltså
1 Öst- och Sydasien, där mon sun vi n d ar n a förhärska: under den kalla årstiden blåser
inlandets mera avkylda och alltså tyngre luft ut mot oceanen; under den varma
årstiden blåsa vindar från det svalare havet in över land.
På kartorna, sid. 142, är temperaturen reducerad till havsytans nivå, -f
20°-isoter-men2) för året kan betraktas som gräns för det tropiska bältet, +10°-isotermen för
januari som gräns mellan södra kalla och södra tempererade bältet, + 10°-isotermen
för juli som gräns mellan norra kalla och norra tempererade bältet. (Jmf. på sid.
2 — 3 de nämnda isotermernas överensstämmelse med palmgräns och skogsgräns.)
Årets medelminimum för Verhojansk i Sibirien är —64° C, dess medelmaximum
är i södra Algeriet +49° C. Man har på förstnämnda plats mätt upp en temp. av
närmare —70° C. I varmare trakter lär temperaturen i solen kunna uppgå till över
-f 80° C. På grund av de olika faktorer, som inverka, kunna orter på samma
breddgrad ha väsentligt olika temperaturer. Utanför Norges kust är temp. för januari 27°
högre än den för breddgraden normala. Den största kända skillnaden mellan en orts
i medeltal högsta och lägsta temperatur har Verhojansk: 94°.
Största uppmätta årsnederbörd har östkusten av en bland Hawaii-öarna: 12 500 mm;
motsvarande siffra för Stockholm är 543. Nederbördens fördelning under året är högst
olika för olika trakter. Ön Kerguelen i södra Indiska oceanen med 852 mm har 303,
Nizza med 857 mm 67 nederbördsdagar. Vissa trakter med låga nederbördssiffror ha
ersättning i riklig dagg, t. ex. delar av Algeriet.
Betr. Nordens klimat, se även sid. 16!
’} Passadvindarna blåsa från nordost, resp. sydost. Denna avvikning från den direkt nordliga eller
sydliga vindriktningen beror på jordens rotation.
2) Isoterm kallas en linje, som sammanbinder orter med samma temperatur.
SVENSK VÄRLDSATLAS GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svatlas/0149.html
