Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckeri i Bamberg är osannolikt, ty att en person skulle börjat
med ett så väl utfördt tryckarbete och sedan endast kunnat
åstadkomma så underhaltiga saker, som hans senare tryck visar,
är icke gerna möjligt, utan synes det som om samme tryckare,
som påbörjat den under Gutenberg, sedan fortsatt tryckningen
under Pfisters ledning.
Den 36-radiga bibeln omfattar 881 blad eller 1762 tvåspaltiga
sidor, i allmänhet falsade i lägg om 5 ark, och är i regeln bunden
i tre band. För initialerna äro tomrum lemnade: de ritades och
målades sedan af illuminister. De första arken visa i tekniskt
afseende ännu osäkerhet, trycket är hårdt, registret icke godt,
och äfven andra fel äro märkbara; den senare delen är bättre
utförd, troligen beroende på, att arbetarne under verkets fortgång
vunnit större öfning och skicklighet. (Tafl. 1.)
Genom antagandet att Gutenberg tryckt den 36-radiga bibeln,
kan man förklara dels Gutenbergs sysselsättning efter ankomsten
till Mainz, dels orsaken till att Fust var benägen att försträcka
penningemedel. Att Fust icke skulle haft stora betänkligheter,
om Gutenberg kunnat förevisa ett sådant tryck som början af
denna bibel, är ganska naturligt. För att Gutenberg skall hafva
tryckt denna bibel talar äfven den fullkomlighet, hvarmed sedan
den 42-radiga bibeln framträdde. Ett sådant tryck förutsätter
årslång öfning och stor erfarenhet, större än tryckningen af en
donat eller dylikt kunnat gifva.
Efter föreningen med Fust företog Gutenberg tryckningen
af den 42-radiga bibeln.[1] Någon annan hjelp än
penningeförsträckning kunde Gutenberg icke hafva af Johan Fust, som
var jurist, men dennes broder Jakob var guldsmed och kunde
troligen med sin konstfärdighet som gravör och gjutare vara till
nytta vid det nya företaget. Någon synnerligt stor roll måtte
han dock icke spelat, ty han omnämnes blott i förbigående. En
skicklig medhjelpare erhölls emellertid 1453 i Peter Schöffer,
född i Gernsheim mellan 1420 och 1430. Något närmare om
dennes familj och ungdom är icke bekant.[2] Till Mainz synes han
hafva kommit 1450 eller 1451, sannolikt för att blifva sättare,
ehuru han, invigd i konsten, snart synes hafva egnat sig åt
gravering. Huru vidt hans verksamhet sträckte sig, kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
