Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800. RÅTT ATT ANLÄGGA TRYCKERI.
svårigheterna af denna min befattning, var hon i andra
menniskors ögon den allra förhateligaste som kan tänkas ... icke blott
för alla oförsynta angripare af det som för menniskan och
medborgaren bör vara heligt, och hvilkas tygellösa djerfhet jag
nödgades hålla tillbaka; icke blott för alla misslyckade författare,
hvilkas auktorliga egenkärlek, alltid lika stor med graden af deras
oskicklighet, jag så mycket mindre kunde undgå att såra, som
jag äfven nödgades vara uppmärksam på språkets och smakens
fordringar; utan äfven för allmänheten, som merendels icke älskar
någon inskränkning i detta slags frihet. Mig drabbade oviljan
och hatet af alla de menniskor, som hvarken kände strängheten
af de grundsatser mig voro föreskrifna eller liberaliteten af dem
Jag icke desto mindre vågade följa, och således, af denna
okunnighet förledde, ansågo mig såsom en fiende af all npplysning, och
såsom ett villigt verktyg i despotismens hand till undertryckande
af allt förnuft inom mitt fosterlands gränser.»!
Rättighet att få anlägga tryckeri nekades icke sällan, såsom
vi redan sett och framdeles se, t. ex. i Halmstad; det berodde
fortfarande på om hofkansleren och Boktryckeri-societeten ansågo
ett tryckeri vara för orten behöfligt och trodde att det skulle
bära sig eller om det antogs skola göra intrång på de redan
förut befintliga. Förnämsta anledningen att i en stad, som
saknade boktryckeri, anlägga ett sådant, var den tiden att
myndigheters kungörelser behöfde tryckas, och i andra rummet kom
det nu mest talande skälet: ortens önskan att hafva en egen
tidning.
! Malmström anhöll 1818 hos Kongl. Maj:t om 14,000 rdrs ersättning af
allmänna medel för de särskilda extra befattningar han bestridt. Frågan remitterades
till hofkansleren, hvilken i und. memorial den 22 juli 1818 anförde: »... Jag kan
hvarken neka att de flerahanda och kinkiga befattningar, som kanslirådet Malmström
uppgifver, varit honom uppdragne, eller att han fullgjort dem på ett sätt, som
vitsordar hans nit, hans skicklighet och hans åhåga att samvetsgrant jemte sina
pligter fullgöra de funktioner, hvarom isynnerhet hans då varande förman, herr
hofkansleren frih. Zibet honom, förmodligen på hög befallning, ålitat. Jag erkänner
tillika, att de tillfälliga censorsbefattningar, som under f. d. konung Gustaf Adolfs
regering blifvit kanslirådet Malmström anförtrodda, fordrat sin belöning, som
förmodligen blifvit utsträckt till mer än de 2,000 rdr han derföre uppburit, om ej,
efter regementsförändringen 1809, en ny sakernas ordning inträdt, som då den
afskaffar den gamla, naturligtvis ofta måste tillintetgöra en del enskildas förhoppningar.
Under beklagande af detta tit. Malmströms missöde, skulle jag visserligen för min
del önska honom någon del af den ersättning han hos Eders Maj:t i underdånighet
söker; men då jag hvarken inser under hvad rubrik jag skulle våga tillstyrka
nådigt bifall å Malmströms efter så lång tids förlopp gjorda påstående celler i
betraktande af statens närvarande knappa tillgångar, kan finna hvarest medel till
denna ersättning vore att tillgå, så nödgas jag vid detta tillfälle endast i
underdånighet öfverlemna detta mål till Eders Maj:ts eget nådiga ompröfvande.»
8r. Boktr.-hist. 387 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
