Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERI-SOCIETETEN: LÅRLINGSFRÅGAN.
societeten L. att han egde inom femtonde dagen härefter hos
Hofkanslersembetet sina besvär anföra.
Angående Lindhs åtgöranden nämnes intet i protokollen, men den
12 aug. 1803 återkom Deirich och anhöll det han, »som enligt konungens
befallningshafvandes i Jönköpings län utslag blifvit ålagd att hit till
Stockholm sig begifva, för att sin hos hr Lindh iråkade skuld betala,
måtte tillåtas att antingen nu genast erhålla utskrifningsbevis såsom
profgesäll eller ock såsom lärling till hr Lindhs boktryckeri flyttas för att
derstädes sin skuld afarbeta». L. förevisade en skriftlig öfverenskommelse
mellan honom och D., och beslöt societeten att D. skulle säsom lärling
få flyttas till L:s boktryckeri och vid årets slut få anmälas till utskrifning
ur läran.
1809 anhöll societeten om upphäfvande af stadgandet att icke mer
än en lärling fick begagnas för hvarje i gång varande press. Denna
anhållan inlemnades till konungen, beledsagad af hofkanslerens yttrande,
att »häraf har vid tryckningsarbetets tilltagande en brist på arbetare
uppstått, hvilken, i förening med deraf föranledda högre arbetslöner åt
gesäller, som, enligt erfarenhet med lättade tillgångar, befunnits mera
böjda för sjelfsvåld och liderlighet, gifvit anledning till ständiga klagomål
öfver oordningar och långsamhet vid boktryckerierna isynnerhet i
hufvudstaden», hvarför hofkansleren hemstälde att Kongl. Maj:t måtte »täckas
i nåder tillåta, att boktryckeripatroner, i likhet med andra näringsidkare,
få återgå till den lika så billiga som naturliga rättighet att i sin tjenst
och för sitt yrke antaga arbetare så många och hvilka som helst de för
sin rörelse finna lämpliga och behöfliga».
Kongl. Maj:t biföll societetens anhållan och beslutet delgafs
societeten genom följande hofkanslerens skrifvelse, dat. den 27 dec. 1809:
»Uppå min underdåniga anmitlan, rörande de flera olägenheter, som
för boktryckarne i riket uppstått genom det stadgande i kongl. brefvet
af den 24 nov. 1801, hvarmedelst dem förbjudes, att använda mer än
en lärling vid hvarje bokpress, har Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af
den 30 sistl. nov. täckts, med upphäfvande af förenämnde stadgande,
tillåta, att boktryckare, i likhet med andra näringsidkare, utan hinder
få antaga så många och hvilka arbetare som helst, de för sin rörelse
finna nödige. Hvilket societeten har att sina ledamöter genom vanligt
cirkulär meddela.»
År 1843 kom frågan åter på tal, då genom konstförvandterna, hvilka
den 16 sept. till societeten ingåfvo en skrift, deri yttras:
»Sedan sista revisorernas berättelse öfver Gutenbergska Stiftelsen
bland delegarne cirkulerat samt sedermera inom direktionen för stiftelsen
särskildt förevisats vid dess sammankomst den 10 sistl. sept., hafva
undertecknade af konstförvandtskapet kommit till reflektioner öfver förhållanden
inom det yrke de utöfva, föranledda deraf, att, enligt denna berättelse,
många af delegarne ej inbetalt sina ufgifter, samt att resandes antal är
oerhördt....
Vi veta väl, att boktryckeriyrket är ett fritt yrke, och att det står
hvarje boktryckeriegare fritt, att efter eget behag och det begrepp han
sjelf gör sig om yrket och sitt tryckeri, drifva detsamma med hvad slags
personal han behagar — vinsten må i följd deraf för honom blifva hurudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
