- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 1. 1907 /
47

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

och benämndes Chlorella vulgaris. Alltså hade man här att göra med
en organism, som icke nödvändigt var bunden till att lefva
endo-fytiskt inom sitt värddjur, utan äfven kunde existera fullt
själfständigt. Dessa Beyerincks iakttagelser hafva sedermera bekräftats
af Dangeard (1906), som visat, att Zoochlorellan hos infusorien
Paramæcium bursaria äfven sannolikt är identisk med den fritt
lefvande Chlorella vulgaris. Enda olikheten vore, att den endofvtiska
Zoochlorellan icke vid sina delningar uppdelade sig i lika många
dotterceller som den fritt lefvande Chlorella vulgaris.

Å korallrefven vid staden Gallé å Ceylon har jag nu iakttagit en
marin liydroidpolyp (Myrionema amboinensis Pictet), som
regelbundet i sina väfnader för gröna Zoochlorella-celler i stor
myckenhet. Då någon marin hydroid ej förut beskrifvits med dylika
en-dofvter, och då dessutom Zoochlorellor endast ett par gånger
iakttagits hos marina former, så torde en mera ingående skildring
icke vara utan sitt intresse, så mycket mer som dessa algers verkliga
natur alldeles förbisetts, när Pictet för första gången beskref
hydroi-den i fråga. Af Pictets skildring framgår tydligen, att algcellerna
af honom uppfattats som beståndsdelar af djurväfnaden, i det de
nämligen beskrifvas som entodermceller med mycket stora
cellkärnor.

Fig. 1 visar en bild i längdsnitt af hydroid-polypen i fråga, d. v. s.
endast af dess öfre del med munkäglan (/i;//).) och de många
tentaklerna (tent.y Flera dylika polyper sammanhänga nedtill, i det de
utväxa från ett gemensamt, på underlaget krypande grensystem.
Tentaklerna samt munkäglan och polypens s. k. innerblad (enl.) äro
nu sätet för talrika gröna alger, hvilka särskildt i tentaklerna äro
så ymniga, att de utfylla och nästan utspänna deras inre (Fig. 3, 4)
sedan de söndersprängt de väfnadspartier, som där förut funnits.
1 munkäglan (Fig. 21 äro de icke så talrika, endast liggande enstaka
i entodermcellerna. Vid munkäglans bakre mynning finnas
entoder-mala ansvällningar, som tillsammans bilda ett kransformigt parti
(Fig. 1, el), hvars celler äro alldeles utfyllda med alger, men hvilka
här hafva ett något afvikande utseende. De äro små, endast 3—5 /i
i diameter, under det att de i tentaklerna hafva en storlek växlande
mellan 8—12 /1. Vid en mera ingående undersökning visar det sig
nu, att dessa olika algtyper endast äro olika former af en och samma
algart. Denna har i tentaklerna, i munkäglan och i polypens väfnad
för öfrigt en byggnad, som synes å F"ig. 6 A och B. Den innehåller
en stor klockformig kromatofor med tydlig pyrenoid. Algen förökas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free